Grannar ...

[Petruska]

Sv: Grannar ...

Jag tror anledningen till att jag reagerar på dina inlägg är att du låter så otroligt privilegierad. "Va? Kan man ha problem med grannarna?", det blir liksom så uppenbart att du inte bott så ruffigt. Jag vet att du ofta antyder att du gör det men i och med att du också skrivit att du bor centralt så bor du ju knappast ute i nån halvskum förort liksom. Det visar att man är van att kunna välja bort det stökiga och otrygga när man talar om det som att det bara är lite "oljud" från stan liksom.

Du menar att du trodde att jag jämförde lite oljud från stan med snedtända grannar som raglar in i ens hall med dragen kniv, typ? Det var i så fall en underlig koppling.

Och så bor jag ju i Göteborg, motsvarande centralt i Stockholm skulle vara helt uteslutet av ekonomiska skäl och dessutom tycker jag att tex Söder är direkt motbjudande präktigt och överbeskyddat. Där skulle jag inte kunna bo.

Sedan jag blev vuxen har jag hela tiden bott i områden som ofta omskrivs som kriminellt belastade i tidningen och jag har alltid (på jobbet tex) varit omgiven av folk som tror att jag bor farligt. På föräldramöten har det hela tiden funnits folk som gafflat om den "alarmerande narkotikasituationen" och liknande. Jag har mycket större problem med den rädda präktighet som genomsyrar de föräldrarnas engagemang än vad jag har med den eventuella "narkotikasituationen".

Jag vet inte vad som skrämmer dem. Uppenbarligen ser olika personer väldigt olika saker på samma ställe. Även förorten där sonens lägenhet ligger är rätt illa beryktad, men vi tycker att den är trevlig.

Och för din sinnesfrid kan jag meddela att jag hyr min bostad i ett fult 70-talshus där typ allt är sönder hela tiden, och att jag inte har råd med villa inom hanterligt avstånd från jobbet. Så sett är det väl mest tur att jag inte heller vill ha någon.

 

[Sar]

Sv: Grannar ...

Nej, det känns inte så spontant. Däremot känner du så spontant. Själv känner jag mig mer ifred med väggar mellan mig och mina medmänniskor än hus där man ser in genom fönstren till varandra eller från gatan när man passerar och dessutom hör och ser varandra när man är i trädgården.

Jo det är nog så att jag spontant känner mig mer ifred med hus där man faktiskt kan sätta upp häck eller plank för att inte synas i trädgården än när jag bor i lägenhet och hör mina grannar genom väggen eller ser eller hör någon av dem varje gång jag går ut på balkongen.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Grannar ...

Jo det är nog så att jag spontant känner mig mer ifred med hus där man faktiskt kan sätta upp häck eller plank för att inte synas i trädgården än när jag bor i lägenhet och hör mina grannar genom väggen eller ser eller hör någon av dem varje gång jag går ut på balkongen.

Jag bor i lägenhet och mina föräldrar som bor i villaområde påpekar nästan varje gång de hälsar på hur tyst vi har det. Hos dem är det ofta oväsen, en av grannarna är ofta ute och svetsar i sitt garage med öppen dörr, det är ofta motorgräsklippare igång och några andra är väldigt ofta ute i trädgården och pratar högljutt, gärna tidiga helgmorgnar.

I vårt hus är det nog vi som för mest oväsen, ibland bråkar vi så rutorna skallrar och tvååringen har väl skrikit en del i sitt liv. Och hunden skäller när det ringer på dörren.

Sen beror det nog på vad man bor i för område. Vi bor i bostadsrätt i ett område som fram till 90-talet var hyresrätter. De flesta boende verkar vara medelklass, barnfamiljer eller städade singlar eller par.

 

[Sar]

Sv: Grannar ...

Det är klart att det finns skillnader från lägenhet till lägenhet, allt ifrån väldigt ljudisolerade (helt klart att föredra enligt mig!) till de med pappersväggar. Och så även med närhet till grannar om man bor i hus, alltifrån de där man kan vara helt privat till parboenden där man bor rätt nära varandra och lättare kan bli störd.

Själv är jag väldigt nöjd på "störd-punkten", vi har så mycket tomt emellan till närmsta granne (som använder sitt hus till sommarstuga!) och stora häckar emellan att vi inte alls blir störda av varandra.

 

[escodobe]

Sv: Grannar ...

Instämmer helt, i en lägenhet har man möjligheten att vara anonym om man vill, det skulle jag säga är stört omöjligt i ett villaområde.

Jag är fullt nöjd med att hälsa artigt på mina grannar i trappuppgången, hålla upp dörren för den gamla tanten eller klappa lite på den söta hunden, mer kontakt än så vill jag inte ha. Påtvingat umgänge som kräver gemensam skötsel av vägar eller liknande, eller för all del gemensamma grillfester i trädgården, ger mig verkliga rysningar. I min värld är det väldigt liten sannolikhet att just de människor jag trivs med och vill umgås med skulle vara just de människor jag råkar hamnat granne med.

Precis

Sen kan man ha tur och rädda få någon man klickar med. Jag och sambon har blivit rätt bra bekanta med en att våra grannar så vi pratar ofta bort en bra stund med. Men det är inget krav.

Väg och gårdsföreningar verkar ofta vara småskaliga krig...

 

[astronaut]

Sv: Grannar ...

Mina grannar där jag bor nu är faktiskt helt okej, trots jag bor mer eller mindre i centrum så är det ett lugnt område, inga fester eller liknande. Den enda som finns att gnälla över är peströken under mig. All lukt kommer in till min lägenhet genom ventilationssystemet.

Men den absolut underbaraste granne jag haft bor där jag bodde innan, så underbart snäll o trevlig och vem kunde veta att våra katter kunde "föra oss ihop"? Saknar att ha henne som granne.

När jag bodde i Skövde så hade jag bara knas:
*En som prompt skulle lyssna på Actionfilmer högt som fan varenda natt, bankade, sade till honom samt värd = hände inget.
*Mannen ovanför som misshandlade och våldtog sin fru, liksom hotade sina barn tror även han slog dem. Anmälde till polis om och om och om igen men INGET hände
*Någon kvinna i huset bakom blev misshandlad, hörde skrik trots stängda fönster, samt när min TV var på. Ringde polis då med.
*En annan granne som alltid, ALLTID spelade "Se på mig" av Jan Johansen (eller hur han stavas?) 15 gånger i rad varje dag .

 

[TheRedLightning]

Sv: Grannar ...

Bor i hyresrätt på markplan och har två grannar bredvid (vi bor i en mitten lägenhet) och den som bor höger om oss en asiat är väldigt trevlig och hejjar och ibland småpratar lite.
De som bor till vänster är jag irriterad på (svenskar). De har en unge som springer över "vår" gräsmatta och det gör mig irriterad, samt att mannen i familjen klippte sönder min häckplanta (förra året) som hade tagit två år att få till så den tagit sig med deras gräsklippar (de klippte alltså en hel gräsklippelängd på "vår" sida), kan säga att jag var rosenrasande när jag upptäckte detta och blev mycket ledsen.
Titt som tätt har vi stenar på "vår" gräsmatta också och diverse leksaker som ungen troligen slängt iväg.

Jag orkar inte bråka och irriterar mig mest i tysthet, det som dock irriterar mig mest är när mamman och pappan följer med ungen och korsar "vår" gräsmatta. Ibland överväger jag elstängsel, fast vi ska nog snart flytta härifrån och skaffa något eget så just nu härdar jag bara ut.

De andra grannarna på gatan gör inte mycket väsen av sig och några hejjar andra är typiska svenskar som är i sin egen värld och inte vill att någon ska prata med dem. ^^

 

[Lazy Lady]

Sv: Grannar ...

På förekommen anledning (den fascinerande tråden "Grannarna har lovat sina barn att vi ska fixa deras gunga") undrar jag hur era grannrelationer ser ut. Hänger ni med dem, eller undviker ni dem helst? Umgås ni pliktskyldigt för att ni är grannar, eller skulle ni träffa dem även om ni inte bodde bredvid varandra? Skulle ni vilja att grannrelationerna såg annorlunda ut? Hur är din drömgranne? Och: hur tror du att dina grannar ser på dig?

Vi bor i en liten "by" på landet, är väl ca 15 hushåll totalt, närmsta grannarna bor ca 20 meter ifrån så det är ganska tätt mellan husen trots att det bara är gårdar.
Trots att vi bott här ca 10år så har det aldrig varit tjafs om något, alla är trevliga och glada människor. Alla kan hjälpas åt om det skulle vara något problem, och alla har "koll" om det skulle vara något som verkar konstigt och det känns väldigt tryggt.
Visst, när vi flyttade hit så blev framförallt jag lite uttittad (kommer inte härifrån men gården vi bor på köpte vi av sambons farfar) Tror mkt av det handlade om nyfikenhet och att de ville kolla in vad jag var för en.

Den enda som vi haft lite "diskussioner" med är vår arrendator "storbonden" som gjorde sina försök att köra över oss i första året med att försöka sej på ett maktspel om vår mark när jag skulle göra hagar till hästarna jag hade, han tyckte jag skulle göra hagarna som en trekant så han fick snyggare vändteg på gärdet (våra marker gränsar till varandra i en gigantisk rektangel) Då fick jag fräsa ifrån och förklara ifall jag ville göra mina hagar i 3 rundlar på mitt gärde så gör jag det, han kan lika gärna vända vid sin yttergräns som min! Om det inte passade så behövde han inte ens arrendera vår mark Sedan var det ingen diskussion om det mer.
Han är nog den enda som kan vara lite dryg i byn, likadant när det skulle byggas nytt svinhus hos honom, dessa svinhus ligger liksom inne byn och luktar väl inte tårta direkt så han var tvungen att ha underskrifter ifrån grannarna om att det var ok att bygga. Han kom klampandes och bara slängde fram pappret och tyckte att vi skulle skriva på direkt.
Just för att han varit lite dryg mot oss året innan var jag tvungen att vara lite dryg tillbaks och sa att jag inte alls va säker på att jag ville skriva på utan ha läst om hur hur mkt det skulle lukta, kolla in vindriktningar mm.. (till saken hör att jag inte har problem med det alls) Utan ville bar göra honom lite kall om tassen. Han stammade som en skolpojk om sitt svinhus och sina gödselbrunnar och då kunde jag inte hålla masken utan började skratta och frågade om han verkligen trodde att jag skulle vara så dum att jag hindrade honom att expandera?! Minen han hade va helt obetalbar! Sedan den dagen har han alltid varit supertrevlig och vi vet vart vi har varandra.

Jag tror att våra grannar ser mej som ganska bestämd men ändå hjälpsam (ställer alltid upp om jag kan med alltifrån vaka över grannens lammningar om det skiter sej med hennes skiftjobb som det gjort några år i rad, vattnar hästar och matar grannkatten) Jag vet att "storbonden" har respekt för mej eftersom han påtalar det varje år på bystämman vi har, typ -Vi får nog fråga LL om det, för henne kan man inte köra över.. Jag kontrar alltid med att det är ingen ide att ens försöka och det brukar bli ett asgarv på alla eftersom de vet om vårt lilla maktspel de första åren.

Vi umgås inte med grannarna mer än lite tjöt vid postlådan eller om man möter dem på promenaden. Men samtidigt finns vi för varandra och det är precis lagom! Alla sköter sitt men alla rycker in om det är något, behöver vi hjälp med fåren vi har så är det bara att fråga vem som helst av dem och tvärtom.
Jag skulle nog kalla dem mina drömgrannar! Bättre går inte att få.

 

[Angua]

Sv: Grannar ...

Kl

Vi bor i lägenhet på en större gård, har väldigt bra grannar. Är som en mindre by, nio helårshushåll och två med sommargäster. Har bra grannar i huset, även om vi fått ta ett snack med grannen ovanför som tyckte spela musik på hög volym var ok i lyhört hus, men sen dess Hr det varit lugnt. Vi umgås inte med rönnarna vid inte är släkt med, men vi hejar, pratar lite väder och vind ibland. Släkten är ett annat kapitel så klart, makens mamma med man, bror med familj, en kusin och mina föräldrar bor på gården så där blir det annorlunda. Visserligen springer vi inte in och ut hos varandra hela tiden men det finns någon där när man behöver hjälp. Gubbarna som jobbar på gården pratar vi ju också med en del. Nu har hyresvärden flyttat hit permanent också och de är väldigt trevliga. Kommer antagligen fika mer med dem än med svärmor då jag kommer titta till deras hästar när de är bortresta (vi hyr gårdens stall med ett par hagar och de har en egen lösdrift till sina hästar, så vi har sällskap men delar inte stall som så. Att ägarens fru ville ha och fick ett ridhus gjorde inte saken sämre )
Finns väl för och nackdelar med alla boendeformer, men jag stormtrivs. Eftersom vi bor som vi gör hjälps alla grannar åt att ha koll, kan hjälpa varandra osv. Sen behöver man inte älska allt de gör, men det lär ju vara ömsesidigt. Är ju inga katastrofer iaf, största problemet är en flickvän till en i huset, men där är snarare problemet någon begåvningshandikapp (med reservation för fel benämning, inte utvecklingsstörd men något snäpp ovanför) som gör henne svår, men hon bor som väl är inte här.

 

[Korven]

Sv: Grannar ...

DET kallar jag girlpower

 

[Lazy Lady]

Sv: Grannar ...

Det kändes rätt bra Ingen risk att blondinen blir överkörd

 

[TheRedLightning]

Sv: Grannar ...

Suck... nu har grannarnas ungar varit i farten igen.
Jag överväger skarpt att antingen låta det ligga och klippa gräsmattan i hopp om att det kommer gå sönder eller slänga det i soptunnan direkt..

Börjar bli riktigt less på att behöva plocka undan för någon annans ungar (har själv inga barn än..) och jag tycker det borde vara föräldrarnas ansvar att se till att ungarna sköter sig alternativt håller reda på sina saker..

 

[Flixon]

Sv: Grannar ...

Vi bor i lägenhet, hyresrätt. Umgås med ett par i trappen, våra hundar älskar varandra De är här emellanåt tar en öl med oss på vår uteplats (de bor 2 våningar ovanför) och min man var och spelade golf med killen igår. På lördag ska de bjuda oss på middag

I övrigt hälsar vi på grannarna, det bor flera i trappan som vi småpratar lite med, maken är nog mer social än vad jag är iofs Men vi umgås inte socialt med några andra av grannarna.

 

[No1]

Sv: Grannar ...

Suck... nu har grannarnas ungar varit i farten igen.
Jag överväger skarpt att antingen låta det ligga och klippa gräsmattan i hopp om att det kommer gå sönder eller slänga det i soptunnan direkt..

Börjar bli riktigt less på att behöva plocka undan för någon annans ungar (har själv inga barn än..) och jag tycker det borde vara föräldrarnas ansvar att se till att ungarna sköter sig alternativt håller reda på sina saker..
]

Gör det inte då?
Handlingskraft brukar ge effektiva resultat.

När jag var yngre hade jag ofta kompisar hemma. En kompis hade för ovana att alltid ställa sin cykel bakom föräldrarnas bilar alt luta den mot bilarnas bagagelucka.
Min mamma gjorde ingen sak av det medan min pappa bestämt sade till.
Denna kompis var rätt slarvig och nonchalant till naturen varvid min pappa en dag bestämde sig för att backa över cykeln när han skulle lämna hemmet.
Därefter ställde alltid kompisen sin nya cykel i cykelstället.

Om någon annans grejer råkade hamna på tomten så kastades det.

 

[astronaut]

Sv: Grannar ...

Suck... nu har grannarnas ungar varit i farten igen.
Jag överväger skarpt att antingen låta det ligga och klippa gräsmattan i hopp om att det kommer gå sönder eller slänga det i soptunnan direkt..

Börjar bli riktigt less på att behöva plocka undan för någon annans ungar (har själv inga barn än..) och jag tycker det borde vara föräldrarnas ansvar att se till att ungarna sköter sig alternativt håller reda på sina saker..

Plocka upp, lägg allt i något förråd i någon back eller liknande och i slutet av varenda månad åker du till skroten med det

 

[Korven]

Sv: Grannar ...

Skräp på din tomt hamnar i soptunnan, eller?

 

[tanten]

Sv: Grannar ...

Börjar inse att jag har det väldigt väldigt bra. Jag har flyttat tillbaka till mina gamla hemtrakter men några km bort. Har välkomnats av flera för att jag "flyttat hem".

Huset ligger intill länsvägen, 1,5 km från riksvägen och jag har fullt insynskydd åt alla håll. Större delen av tomten ligger bakom huset så jag kan i princip knata runt helnäck om jag vill det. Samtidigt är det inte längre till grannar än att de skulle höra om jag ropade på hjälp. Skrikavstånd brukar vi kalla det...

Grannar lite längre bort träffar jag emellanåt, delar intressen med en familj och umgås lite grann med en annan.

När en grannes ko såg dålig ut på betet ringde jag självklart och rapporterade. Och han ringde tillbaka och rapporterade när han tittat till den. Ser jag djur utanför stängslet åker jag självklart en vända om gården och berättar.

När jag hade hästar vet jag ett par grannar som alltid räknade hästarna i hagen och jag har fått höra om när en granne fick lov att gå ut och titta till ett sto som låg på sidan och snarkade. Hon trodde hästen hade akut kolik

Kort sagt så besvärar vi inte varann speciellt mycket men har självklar och hjälpsam kontakt när och om det behövs.
Jag vet att jag kan få hjälp även om jag vi inte talats vid på något år. Själv ställer jag solklart upp om någon behöver min hjälp med något.

 

[TheRedLightning]

Sv: Grannar ...

Så här kan det se ut på baksidan, jag fattar inte hur deras stenar (som dekorerar deras land) kan flyga över till vår tomt?!

Gör det inte då?
Handlingskraft brukar ge effektiva resultat.

När jag var yngre hade jag ofta kompisar hemma. En kompis hade för ovana att alltid ställa sin cykel bakom föräldrarnas bilar alt luta den mot bilarnas bagagelucka.
Min mamma gjorde ingen sak av det medan min pappa bestämt sade till.
Denna kompis var rätt slarvig och nonchalant till naturen varvid min pappa en dag bestämde sig för att backa över cykeln när han skulle lämna hemmet.
Därefter ställde alltid kompisen sin nya cykel i cykelstället.

Om någon annans grejer råkade hamna på tomten så kastades det.

Plocka upp, lägg allt i något förråd i någon back eller liknande och i slutet av varenda månad åker du till skroten med det

Skräp på din tomt hamnar i soptunnan, eller?

Svar till alla ovanstående:
Jag funderar skarpt på det, behöver klippa gräsmattan och sakerna är i vägen. Dessutom är det mitt på eftermiddagen, så alla ser vad jag gör, funderar på att demonstrativt slänga det i soptunnan (som ändå aldrig blir fylld innan det är dags för tömning) så att de ser. Så sjukt irriterade och jag har lust att slänga stenarna tillbaka på deras tomt, blir så irriterad. Ena dagen är de snyggt och prydligt runt deras land och en annan är de tillbaka på min tomt, va "&#!

Leksakerna vet jag nu hur jag ska göra med och jag är tacksam för att fler håller med om att jag kan slänga dem, var osäker på om man verkligen fick göra så med andras grejjer fast de ligger på min tomt(?). Är lite för snäll samtidigt som jag blir väldigt uppretad ibland.. :/

Några bra tips på stenarna?

 

[No1]

Sv: Grannar ...

Är lite för snäll samtidigt som jag blir väldigt uppretad ibland.. :/

Några bra tips på stenarna?

För snäll eller bara konflikträdd?

Kasta stenarna åt h-e.

 

[martha]

Sv: Grannar ...

För snäll eller bara konflikträdd?

Kasta stenarna åt h-e.

Ja eller lägg dom i deras soptunna