Ja dom är fantastiska på många vis. Ibland känner man sig dock som lite sämre bara för att man harvar runt med travare och inte har man nånting gratis heller.
Ja vi får väl se. Jag går så mycket på känsla man kan tro att man vill en sak men hjärtat vill nått annat, hittils för mycket på känsla, den här gången ska jag iaf göra vad jag kan för att köpa en frisk häst, vilket jag inte gjort tidigare.
Vet du, det där tycker jag du ska försöka släppa! Att man är sämre för att man rider en viss typ av häst, travare eller annan.
En travhäst är inte en sämre häst på något vis. Som individ är de lika fantastiska som alla andra individer. Sen har de som du säger svårare för vissa saker. Men de kan faktiskt också ha lättare för vissa saker än tex en som är efter den ballaste, dyraste hingsten i världen, har fantastisk exteriör för vald gren och är dyr som satan. Just för att de kanske är bättre i skallen tex, mer pratbara eller vill arbeta.
Utöver det så tycker ju jag personligen att det är mer imponerande med en ryttare som gör en övning/rörelse/whatever som kanske rent tekniskt är lättare och gör den väl trots att häst eller ryttare inte per födsel har de allra bästa förutsättningar än om ett ekipage där häst och ryttare båda har bättre förutsättningar för den grenen och gör mer tekniskt avancerade grejer.
Jag har ju själv haft en Islandskorsning modell framtung, platt och kort och oelastisk gång utöver en miljard olika orena gångarter. Han var också utdömd iom lynnesfel. Det var alltså ingen räkmacka med honom någonstans..
Det var svårt något så in helsikes att utbilda honom. Och jag svajade i början en del i självförtroende och även i tankar kring om jag ville ha just den hästen eg. Jag var missnöjd med vår prestation i jämförelse med mina kompisar som hade tävlingshästar modell bra exteriör och gång och lynne.
Nu har jag tränare som inte anser någon häst sämre än en annan och inte dömmer andras val.
När jag svajade en gång och dippade ner i sånt tänk pratade min fröken med mig. Jag berömde hästen och gjorde rent tekniskt allt rätt.
Men hästen kände min känsla trots att ingen utom fröken märkte.
Vi pratade och hon sa att jag fick skita i stallet några dagar och bestämma mig vad jag ville. Ville jag ha den hästen så fick jag se till att vara nöjd i det.
Efter det kom jag fram till att jag ville ha honom och började se honom i annat ljus.
Och jag är betydligt mer stolt över mitt jobb med honom än med de hästar som jag tagit längre men som har bättre förutsättningar.
Och vet du! De riktigt duktiga har alla tyckt det är jätteroligt att jag lade den energi och tid jag gjorde på att just dressyrrida och utbilda min lille luddgubbe.
De tyckte det var himla kul när han gjorde sina krumelurer.
Vi gjorde många bekantskaper just pga att han väckte förtjusning som jag inte tror jag skulle gjort av att rida andra hästar som eg är mer lämpade för dressyr.
Så många kommenterade snälla saker och började prata.
Och utan så svår häst hade jag inte lärt mig hälften av vad jag idag kan.
Tänk så! Du lär dig massor!
Ja, idag har jag valt annat. Men jag jobbar så mkt med problemindivider att jag gärna har det lite lättare någonstans i hästen då jag hobbyrider min egen.
Lösa basicproblem och grundrida kan jag och är trygg i.
Och jag har idag andra mål än då jag skaffade min ponny. Idag vill jag rida alla svårklassrörelser. Och ev kunna tävla om jag skulle få sug. Då behöver jag kunna få träna på de rörelserna iom att det kan jag inte lika bra.
Har man andra mål är annan häst bättre eller lika bra till det man vill göra!
Och oavsett är aldrig du eller hästen sämre som individer!
Men viktigast: Hur har det gått?
