Så nära får ingen gå

[tanten]

Jag tänker att normalgränsen går där man vill ha den.

Japp.
Det är väldigt personligt. En av mina vänner kan utan bekymmer stå så nära att vi får hudkontakt. Det stör henne inte att vi står hud mot hud elelr trörärm mot tröjärm om vi står och lyssnar på nnågon eller något.

Jag brukar flytta mig en cm, bara så kontakten släpper. Tror inte hon märker det. Vi är olika som personer helt enkelt. Hon kramar folk. Jag har lärt mig att kramas men gör det inte utan viss mental ansträngning.

Bland våra elever så är det speciellt eritreaner som gärna går hand i hand. Man-man, kvinna- kvinna och kvinna-man. Utan djupare relation än att de är kompisar.

Om man jobbar med någon som har mindre space än man själv har så får man väl vara handgriplig? "oj, nu hamnar du nästan i mitt knä, här, jag flyttar datorn närmare dig" Alternativt "Det här känns för nära. Kan du flytta lite på dig?"

 

[Mumfie]

Jag gillar inte närkontakt, men när jag och en (nära) kollega sitter vid samma dator, oftast hennes, så kan jag absolut sträcka mig över och skriva. Oftast brukar jag nog dock fråga "får jag?" innan och vinkla till tangentbordet så att vi inte hamnar helt i knät på varandra. Skulle dock aldrig göra så med en kollega som inte är så nära, och skulle inte uppskatta att någon annan än hon gjorde så på mig.

Jag tycker absolut att man får säga till om man tycker någon är för närgången. Det räcker ju med ett "vänta lite så kan jag flytta lite på mig så du får mer plats" om man tex inte har något emot att personen skriver, bara att den kommer nära. Tyvärr finns det ju en del människor som ändå ska tvinga sig på en, jag gillar verkligen inte kramar och är därför stel som en pinne om någon ger mig en kram, och istället för att få slippa så får jag ofta höra "jag ska allt lära dig att kramas!"

 

[Frankie]

Jag sitter till höger. Kollegan till vänster och hen vill skriva på mitt tangentbord. Kanske till och med använda siffrorna du vet som brukar vara till höger på tangentbordet. Det resulterar i att det känns som att hen halvligger i mitt knä. Gör ni så på ditt jobb? Är det så pass vanligt?

Det händer ibland att någon hänger över mig så på mitt jobb, när IT ska hjälpa mig med nåt stök på min dator. Då flyttar jag mig helt enkelt mer åt lämpligt håll så vi slipper trängas. Var ska personen annars ta vägen än halvliggandes över din space om du inte flyttar dig?

 

[Laa]

Jag är kan vara en rätt kramig person med arbetskamrater som jag gillar. Upptäckte dock senast att det inte alls var uppskattat med närheten, personen sa först "jag har en stor personlig sfär och trivs bäst med folk minst 50cm bort". Glömde mig och blev "närgången" en gång till. "Nu får du sluta kramas, jag blir obekväm." Helt oprovokativt, jag låter bli att spontankrama och uttrycker min glädje och/eller tacksamhet verbalt istället. (Även om jag VILL krama personen, hen är verkligen helt underbar)

 

[Brandgul]

Det händer ibland att någon hänger över mig så på mitt jobb, när IT ska hjälpa mig med nåt stök på min dator. Då flyttar jag mig helt enkelt mer åt lämpligt håll så vi slipper trängas. Var ska personen annars ta vägen än halvliggandes över din space om du inte flyttar dig?

Du missar poängen. Min fråga var hur vanligt eller ovanligt det är. Vilket ingen har en formel för. Dock personliga erfarenheter.

Det händer ibland skriver du. Kanske av IT. För mig är det oftare än ibland och det är alltid samma person. Jag som är känslig?

 

[Brandgul]

Jag gillar inte närkontakt, men när jag och en (nära) kollega sitter vid samma dator, oftast hennes, så kan jag absolut sträcka mig över och skriva. Oftast brukar jag nog dock fråga "får jag?" innan och vinkla till tangentbordet så att vi inte hamnar helt i knät på varandra. Skulle dock aldrig göra så med en kollega som inte är så nära, och skulle inte uppskatta att någon annan än hon gjorde så på mig.

Jag tycker absolut att man får säga till om man tycker någon är för närgången. Det räcker ju med ett "vänta lite så kan jag flytta lite på mig så du får mer plats" om man tex inte har något emot att personen skriver, bara att den kommer nära. Tyvärr finns det ju en del människor som ändå ska tvinga sig på en, jag gillar verkligen inte kramar och är därför stel som en pinne om någon ger mig en kram, och istället för att få slippa så får jag ofta höra "jag ska allt lära dig att kramas!"

Jag brukar iaf lägga över musen på vänster sida.

Men det verkar vara blandad kompott på svaren här i alla inlägg och vi är kanske helt normala båda två, fast kanske lite mer från mitten åt vardera håll.

Eller så tycker personen kanske att vi är närmare vänner än vad jag tycker

 

[Hermelin]

Folk är olika bekväma med närhet. Det du beskriver låter inte konstigt alls om man nu väljer ett arbetssätt där man sitter vid samma dator.

 

[monster1]

Det spelar väll ingen roll om det är vanligt eller ovanligt. Om du inte gillar det får du väll lösa det genom att säga att du inte vill ha så mycket närhet. Vi kan nog sitta en del så där nära varandra här om man behöver att någon lite snabbt visar något och man behöver gå in och peta lite själva samtidigt. Då lutar man sig över, jag har aldrig funderat över det. Om den som man ska visa för inte uppskattar närheten så är det lämpligt att backa undan och på så sätt lämna över tangentbord och mus till den som behöver använda det.

 

[Efwa]

Du frågar om du är känslig? Ja, det är du men knappast på ett onormalt, negativt eller konstigt sätt, bara känslig.

Hur andra gör eller känner är ju egentligen icke relevant men är ju förstås en stor faktor i det hela.

Ärlighet varar nog längst och för mig hade det nog varit bättre att få höra att du gärna har lite avstånd till folk än att tro att jag hade väckt avsky hos dig när du ryggar tillbaka.

 

[Badger]

Är det jag som är känslig eller hur långt är ett snöre?
Jag har en arbetskamrat som jag tycker om och jag antar att hen gillar mig med.
Vi syns nästan varje dag. Jobbar ihop ibland. Äter aldrig lunch tillsammans men fikar ihop då och då med de övriga på avdelningen. Typ rätt vanlig jobbrelation skulle jag vilja påstå.

En eller två gånger i månaden så jobbar vi med samma projekt. Då sitter vi vid samma dator. Oftast min.

Och hen drar sig inte för att sträcka sig liksom över mig. Ibland skriver vi ihop på samma tangentbord. Typ om du trycker på den knappen trycker jag på den andra.

Eftersom jag vill hålla folk på två armlängders avstånd och hen uppenbarligen inte känner så, så känns det som att vi krockar lite.

Är det jag som är känslig? Eller min arbetskamrat som har lite för nära avstånd? Är det vanligt att sitta och hänga så över någon som man inte direkt är närmare kompis med?

Gör du det på random arbetskamrat? (Jag har dock inte sprungit efter hen och kollat om hen gör så på alla)

Jag är ambivalent, gillar lite space, eller jag gillar olika mängd space med personer som jag känner olika mycket.

Känner jag någon väl minskar utrymmet jag behöver väldigt radikalt. Så om man väl kommit dit att man jobbar regelbundet med en viss person och använder samma dator och tangentbord medan man fnissar, retas och skrattar så är det sannolikt en person som tveklöst hade kunnat sträcka sig över mitt tangentbord och lägga sig i knät. Fast det skulle liksom aldrig hänt på mitt jobb, och det skulle inte hänt när jag var student och gjorde grupparbeten, utan mer när min bästis och jag skrev en artikel tillsammans till kårtidningen mitt i natten medan vi moffade smörgåstårta överbliven från gårdagens kårfika.

Under de förhållandena skulle jag aldrig reagerat på kompis i knäet och vore jag kompisen skulle jag utan att tveka slängt mig i knäet på den andra. Jag är också lite så att jag tar mer space med män och kanske inte skulle lagt mig i knäet på en manlig kompis.

På jobbet kan man stå snett bakom någons stol och vifta lite försiktigt mot skärmen, nej nej skriv där istället! eller skicka ett dokument som den andra skriver vidare på.
Fast när jag tänker efter skulle jag tveklöst kunnat luta mig fram om jag behövde skriva eller styra musen åt kollegan för att hon inte kommer in på den där sidan eller inte uppfattade det där ordet (dvs motsv vad IT kan göra om de kommer förbi) men det handlar ju om sekunder en gång i halvåret isf.

Så jag skulle säga att det inte är fel på din kollega utan att situationen sannolikt bjuder in till beteendet och ni får justera situationen.

 

[avslutat medlemskap]

Man sträcker sig absolut inte över en annan människa om man ska fixa nåt på dennes dator,,,,,,,,,man sätter sig i knät istället.


Nej jag har absolut inget behov av nåt "space" oavsett om det gäller folk eller fä.

 

[Brandgul]

Jag är ambivalent, gillar lite space, eller jag gillar olika mängd space med personer som jag känner olika mycket.

Känner jag någon väl minskar utrymmet jag behöver väldigt radikalt. Så om man väl kommit dit att man jobbar regelbundet med en viss person och använder samma dator och tangentbord medan man fnissar, retas och skrattar så är det sannolikt en person som tveklöst hade kunnat sträcka sig över mitt tangentbord och lägga sig i knät. Fast det skulle liksom aldrig hänt på mitt jobb, och det skulle inte hänt när jag var student och gjorde grupparbeten, utan mer när min bästis och jag skrev en artikel tillsammans till kårtidningen mitt i natten medan vi moffade smörgåstårta överbliven från gårdagens kårfika.

Under de förhållandena skulle jag aldrig reagerat på kompis i knäet och vore jag kompisen skulle jag utan att tveka slängt mig i knäet på den andra. Jag är också lite så att jag tar mer space med män och kanske inte skulle lagt mig i knäet på en manlig kompis.

På jobbet kan man stå snett bakom någons stol och vifta lite försiktigt mot skärmen, nej nej skriv där istället! eller skicka ett dokument som den andra skriver vidare på.
Fast när jag tänker efter skulle jag tveklöst kunnat luta mig fram om jag behövde skriva eller styra musen åt kollegan för att hon inte kommer in på den där sidan eller inte uppfattade det där ordet (dvs motsv vad IT kan göra om de kommer förbi) men det handlar ju om sekunder en gång i halvåret isf.

Så jag skulle säga att det inte är fel på din kollega utan att situationen sannolikt bjuder in till beteendet och ni får justera situationen.

Vi är ju 40++ och inte några tonårigar direkt. Men ja... Roligt har vi nog.

Men då är jag förmodligen inte helt ute och cyklar som tänker att det känns lite väl nära samtidigt som det ändå verkar vara inom mångas "okejområde".

Det är klart att i en process blir det kanske också lite odynamiskt om en person inte törs röra på sig

 

[Brandgul]

Man sträcker sig absolut inte över en annan människa om man ska fixa nåt på dennes dator,,,,,,,,,man sätter sig i knät istället.


Nej jag har absolut inget behov av nåt "space" oavsett om det gäller folk eller fä.

Där behöver jag i alla fall inte tveka. Det hade varit helt över gränsen faktiskt Men hemma med min familj hänger vi ständigt på varandra.

 

[Brandgul]

Du frågar om du är känslig? Ja, det är du men knappast på ett onormalt, negativt eller konstigt sätt, bara känslig.

Hur andra gör eller känner är ju egentligen icke relevant men är ju förstås en stor faktor i det hela.

Ärlighet varar nog längst och för mig hade det nog varit bättre att få höra att du gärna har lite avstånd till folk än att tro att jag hade väckt avsky hos dig när du ryggar tillbaka.

För mig är det intressant att veta hur andra gör och tänker. Det kanske finns sociala koder som jag inte snappat upp eller behöver lära mig. Jag vet inte. Vissa saker gör jag för att samhället "kräver" det. Det blir ju en balansgång. Jag vill inte uppfattas som helt onormal samtidigt som jag har min integritet.

 

[Vallmo]

Är det jag som är känslig eller hur långt är ett snöre?
Jag har en arbetskamrat som jag tycker om och jag antar att hen gillar mig med.
Vi syns nästan varje dag. Jobbar ihop ibland. Äter aldrig lunch tillsammans men fikar ihop då och då med de övriga på avdelningen. Typ rätt vanlig jobbrelation skulle jag vilja påstå.

En eller två gånger i månaden så jobbar vi med samma projekt. Då sitter vi vid samma dator. Oftast min.

Och hen drar sig inte för att sträcka sig liksom över mig. Ibland skriver vi ihop på samma tangentbord. Typ om du trycker på den knappen trycker jag på den andra.

Eftersom jag vill hålla folk på två armlängders avstånd och hen uppenbarligen inte känner så, så känns det som att vi krockar lite.

Är det jag som är känslig? Eller min arbetskamrat som har lite för nära avstånd? Är det vanligt att sitta och hänga så över någon som man inte direkt är närmare kompis med?

Gör du det på random arbetskamrat? (Jag har dock inte sprungit efter hen och kollat om hen gör så på alla)

Hade inte heller uppskattat det.
Det låter på tok för närgånget för min smak.

Jag är i det närmaste överkänslig när det gäller min personliga sfär.
Jag är en sån som tycker det är jobbigt att åka kollektivt och bo i lägenhet för att jag tycker folk kommer för nära.

 

[Dorinda]

De teamet jag jobbar med nu är många rätt närgångna(ca 5 av 10). Vi sitter mycket två och två vid datorerna och helt normalt att massera varandras axlar eller ge någon en kram. När jag var ny i rummet(ensam tjej) var det dock ingen som var närgången alls mot mig utan alla höll respektfullt avstånd. Nu är jag rätt fysisk som person så efter någon månad så hade jag vant mig och nu får jag oxå en kram ibland.

 

[sjoberga]

Jag har svårt att få ihop sitta vid samma dator och hålla avstånd?

Har du inte sett en dator?

 

[sjoberga]

Vi kör för övrigt en hel del parprogrammering på jobbet. Då sitter man 2 tillsammans och turas om att vara tangentbordsoperatör vid samma skärm. Var datorn är , på skrivbordet, på golvet , i serverhallen eller i molnet spelar mindre roll.

 

[mandalaki]

Har du inte sett en dator?

Precis såna har vi på jobbet! Får plats 40 pers. The more, the merrier.

 

[Efwa]

Vi hänger också över varandra ganska ofta trots att vi inte har ett sådant jobb.
Tar på varandra när vi pratar. Alltså som i känslan "Jag ser dig" eller "det är dig jag pratar med". Som fokus men också kamratskap.

Vi har, många av oss, känt varandra i flera decennier så det är inte så konstigt.