Beach 2015, del 3

[Qelina]

Jag slänger in mig själv i tråden lite snyggt!

Har ätit nyttigt i cirka 2½ vecka nu samt promenerat minst 2km varje dag och besökt gymmet en gång. Precis efter att jag och min sambo bestämt oss för att sluta äta chips, dricka öl en gång i veckan och därefter smocka i oss en pizza eller ibland två så fick jag magkatarr också men nu mätte jag idag och jag har förlorat 4 cm runt midjan och känner magmusklerna under de kilona jag ätit upp mig. Jag är jätte nöjd!

Igår gick vi 8 kilometer i tämligen raskt tempo. Jag till och med sprang några hundra meter och hade säkert orkat några hundra till om jag inte fått magknip mitt i alltihopa, haha!

Idag gick jag ut med en kompis hund. Blev allt som allt 5 km i snabbt tempo. Hunden fick gå hur fort hon ville, jag följde efter hängande i kopplet.

Målet är att bli lite mer fast i kroppen, träna upp ryggen och magen och kunna ha mina fina skinnbrallor jag köpte för ett par år sen.

Välkommen till tråden

 

[Mineur]

Hoppas du får en trevlig utekväll med god mat På vilket sätt har veckan varit svajig?

Tack så mycket fina du! Veckan har varit svajig på så sätt att jag har haft oerhört mycket tankar om maten och mått ganska dåligt över vad jag ätit samtidigt som det blivit mycket oplanerade inslag som t.ex. en glass i solen i tisdags, utelunch i onsdags och snacks hemma hos min kompis i går kväll. Jag känner inte riktigt att jag har varit i kontroll över vad jag ätit även om jag planerat, tänkt efter och resonerat med mig själv i samtliga fall (utom i går kväll, då bara blev det så). Så jag har liksom bestämt mig för att det var okej att äta en onyttig glass och en fetare lunch, men ändå känt mig hemsk för det efteråt.

Usch det låter svamligt, men det är nog mest känslan av att jag började veckan med planen att äta nyttigt och precis som jag tänkt mig, men att det sedan blev annorlunda, som stör mig. Det känns som att jag förlorade lite kontroll, liksom.

 

[Qelina]

Måste bara klaga på en sak som inte har med mat att göra Min hund har fått för sig att bli morgonpigg Inte alls roligt med tanke på alla mediciner jag tar som gör mig till allt annat än pigg på morgonen. Nu sitter vovven där bredvid sängen och piper och skäller tills jag masar mig upp ur sängen och tar mig ut för att rasta honom. Mötte en granne häromdagen och höll på att skämmas ihjäl när jag kom in och såg hur jag såg ut. Håret stod åt alla håll, jag var blek, ringar runt ögonen och helt hålögd, mer död än levande. Vet inte vad som farit i hundskrället. Vissa vårar har han reagerat så här och då har det gått över efter några dagar men nu har det hållt i sig för länge. Alltså jag orkar inte gå upp så tidigt Jag älskar vovven min men nu får han snart ta och ge sig!

 

[Mineur]

Förresten så läste jag ett tänkvärt inlägg om ortorexi och träningshets, vet inte om ni redan sett det.

http://www.metro.se/metro-debatt/de...har-inget-att-komma-med/EVHods!WQpaDLGX0Sq5M/

Just rubriken "Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med" slog ganska hårt tycker jag och har etsat sig fast i mitt minne (på ett positivt sätt som manar till eftertänksamhet alltså, inte på det sättet att jag håller med om påståendet). Mycket läsvärt, för alla!

 

[GoLightly]

Förresten så läste jag ett tänkvärt inlägg om ortorexi och träningshets, vet inte om ni redan sett det.

http://www.metro.se/metro-debatt/de...har-inget-att-komma-med/EVHods!WQpaDLGX0Sq5M/

Just rubriken "Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med" slog ganska hårt tycker jag och har etsat sig fast i mitt minne (på ett positivt sätt som manar till eftertänksamhet alltså, inte på det sättet att jag håller med om påståendet). Mycket läsvärt, för alla!

Jag läste också den artikeln samt en annan längre artikel om ortorexi på någon mer vetenskaplig sida nyligen. Kan känna igenom mycket av det i hur jag var för en åtta år sedan ungefär även om det aldrig gick så långt för mig. Tänkvärt tycker jag, att man inte ska skapa ett värde kring hur man är som person runt träning och mat, även om det är så lätt hänt i dagens samhälle. Jag tycker fortfarande att det ibland känns jobbigt om jag missar ett inplanerat träningspass eller äter något onyttigt, men vad spelar det för roll egentligen.

 

[Qelina]

Tack så mycket fina du! Veckan har varit svajig på så sätt att jag har haft oerhört mycket tankar om maten och mått ganska dåligt över vad jag ätit samtidigt som det blivit mycket oplanerade inslag som t.ex. en glass i solen i tisdags, utelunch i onsdags och snacks hemma hos min kompis i går kväll. Jag känner inte riktigt att jag har varit i kontroll över vad jag ätit även om jag planerat, tänkt efter och resonerat med mig själv i samtliga fall (utom i går kväll, då bara blev det så). Så jag har liksom bestämt mig för att det var okej att äta en onyttig glass och en fetare lunch, men ändå känt mig hemsk för det efteråt.

Usch det låter svamligt, men det är nog mest känslan av att jag började veckan med planen att äta nyttigt och precis som jag tänkt mig, men att det sedan blev annorlunda, som stör mig. Det känns som att jag förlorade lite kontroll, liksom.

Det låter inte alls svamligt utan väldigt logiskt,de flesta föredrar att ha kontroll över saker och ting i livet men vi har alla olika saker som vi tycker är olika viktiga att ha kontroll över. Och är maten en sådan grej är det klart att det blir jobbigt om man känner att man inte har den kontrollen som man vill. Men i mina öron låter det inte som några stora utsvävningar och inget att ha ångest över eller må dåligt för, hade du tappat kontrollen tror jag det skulle blivit mycket större saker än så, även om det är din egen känsla som är det viktiga. Men jag tycker inte du ska oroa dig över de sakerna du skrev, de gör varken till eller ifrån.

 

[Kiwifrukt]

Förresten så läste jag ett tänkvärt inlägg om ortorexi och träningshets, vet inte om ni redan sett det.

http://www.metro.se/metro-debatt/de...har-inget-att-komma-med/EVHods!WQpaDLGX0Sq5M/

Just rubriken "Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med" slog ganska hårt tycker jag och har etsat sig fast i mitt minne (på ett positivt sätt som manar till eftertänksamhet alltså, inte på det sättet att jag håller med om påståendet). Mycket läsvärt, för alla!

Jag tycker absolut det där är läsvärt, för alla. Självklart är träning bra och nyttigt, men allt som går till överdrift är dåligt. Vad det än gäller. Dessutom känns det som att just ortorexi är mycket lättare att kamouflera som ett "sunt liv", medan anorexi och bulimi lättare upptäcks av omgivningen. Jag har (tyvärr) en person i min närhet som är smått besatt av träning och "sundhet" och den här personen låter det inte stanna vid att hen själv vill leva så här, utan försöker hela tiden omvända andra till att bli som hen. Komma med giftiga små pekpinnar om att "vore det inte på tiden med ett rejält styrketräningspass" (en promenad, jogging, att spela fotboll eller vilken annan sorts aktivitet som helst räknas så klart inte) eller "godis skapar inga magrutor". Jag som under hela min uppväxt haft problem kring mat och tankar kring min kropp snedtänder direkt, och hade jag haft en chans att göra mig av med den här energitjuven i mitt liv hade jag gjort det, men tyvärr får jag stå ut. (Jag hade mer förstått det om jag hade bott i soffan och ätit chips, men jag rör mig ändå i princip varenda dag... )

 

[Kiwifrukt]

Igår var jag ute och cyklade sju km när det var paus i hockeyn (SM-guld! Växjö är mitt "andralag" den här säsongen, har annars alltid haft Brynäs som nummer ett, och eftersom det inte gått lysande för BIF i år blev jag överlycklig över guld till Lakers ), och idag var vi ute strax över två timmar och red. Mycket galopp och klättring. Stannade till vid en ridbana på tillbakavägen (vi fick så klart rida där, så ingen tror vi bara gick in där utan att fråga) och körde igenom lite trav och galopp där, det var länge sen.

 

[cherie]

@cherie Sjukgymnasten tyckte att jag skulle styrketräna bland annat men jag känner verkligen inte för det, det tar emot alldeles för mycket att gå till gymmet när jag mår så dåligt som jag gör och jag tycker det är så tråkigt. Höll i den träningen ett par månader men senaste månaden har jag tagit en paus från den, har känt att jag inte klarat att ha för mycket saker inplanerade (man måste boka pass i förväg där jag går) utan att jag blivit stressad av det och jag tycker det är jobbigt. Sen är jag mer konditionsträningstjejen är styrketräningstjejen.

Jag vet inte hur jag ska göra med löpningen, planen var att springa igår men kroppen kändes för svag, benen var veka och jag var trött. Tänkte att jag ska springa ikväll eller söndag men så har jag rösterna från er i tråden i huvudet och rösten från min förra terapeut som sa vid vilken vikt jag fick träna och där är jag ju inte nu. Så jag är så splittrad till om jag ska sluta springa eller fortsätta. Jag vill ju så gärna springa och göra friska saker men samtidigt är det jobbigt när kroppen inte känns helt ok och jag vet på något sätt att ni har rätt och att min terapeut hade rätt men sen har jag flera olika sidor i mig. En vill springa för att det är roligt och jag mår bra av det, en vill springa för att inte gå upp i vikt och en vill springa för att straffa mig själv och för att det är ett tvång. Det är liksom inte så lätt att jag bara säger okej, jag slutar utan det är något som jag går och tänker på hela tiden nu när jag inte vet hur jag ska göra. Vill jag vara snäll mot mig själv eller vill jag inte det? Det är inte självklart i min värld att göra det som är bäst för mig.

Bra! Då vet du i alla fall att sjukgymnasten inte har rekommenderat löpträning. Jag fick det intrycket från inlägget du skrev till Tassen nämligen

Jag kan tänka mig att löpningen blir något som upptar din tankeverksamhet, och att du har svårt för att bara sluta. Precis som att det är svårt för dig att bara börja äta igen. Jag förstår också att du vill löpa, det låter verkligen som att det är något du älskat att göra och saknar mycket! Samtidigt beskriver du också att du är medveten om att det i dagsläget inte är bra för dig och att det snarare är något skadligt. Ena delen av dig vill så gärna bli bra, medan den andra delen jobbar emot det - jag ser det. Jag tror vi alla ser det. Försök bara fortsätta jobba för att delen som vill få dig att må bra är starkast - så ofta som möjligt, så länge som möjligt. Det är en kamp för dig, varje dag, och jag märker det utifrån vad du skriver. Men tyvärr är det ju så, att det också en kamp du måste strida...

Du utmanar dig själv i massor av situationer, fortsätt göra det! Även när det gäller löpningen.

 

[cherie]

Apjobbigt lunchpass idag, blääää! En av mina favvoledare dock, en annan psykologstudent men som går sista året. Så det var kul!

Lugn kväll nu, varit uppe sen 3 imorse / inatt (kunde inte sova). Kanske blir en liten kvällsprommis bara

 

[swirly]

Tack så mycket fina du! Veckan har varit svajig på så sätt att jag har haft oerhört mycket tankar om maten och mått ganska dåligt över vad jag ätit samtidigt som det blivit mycket oplanerade inslag som t.ex. en glass i solen i tisdags, utelunch i onsdags och snacks hemma hos min kompis i går kväll. Jag känner inte riktigt att jag har varit i kontroll över vad jag ätit även om jag planerat, tänkt efter och resonerat med mig själv i samtliga fall (utom i går kväll, då bara blev det så). Så jag har liksom bestämt mig för att det var okej att äta en onyttig glass och en fetare lunch, men ändå känt mig hemsk för det efteråt.

Usch det låter svamligt, men det är nog mest känslan av att jag började veckan med planen att äta nyttigt och precis som jag tänkt mig, men att det sedan blev annorlunda, som stör mig. Det känns som att jag förlorade lite kontroll, liksom.

Ibland blir det ju lite sådär någon vecka, jag brukar tänka att huvudsaken är att man ätit bra mat utöver snacks och onyttigheter. Då har kroppen fått det den ska och även lite extra energi till träning För en glass och lite (eller mycket) snacks bränns ju på ett par träningspass bara och är obetydliga kcal om man håller igång och tränar . Och kontroll på godis/snacksintag när det finns i närheten omöjligt tycker jag, så ha inte dåligt samvete för det! Tänk på att ingen är perfekt och det kan inte alltid bli som man tänkt sig.

 

[Mineur]

Jag läste också den artikeln samt en annan längre artikel om ortorexi på någon mer vetenskaplig sida nyligen. Kan känna igenom mycket av det i hur jag var för en åtta år sedan ungefär även om det aldrig gick så långt för mig. Tänkvärt tycker jag, att man inte ska skapa ett värde kring hur man är som person runt träning och mat, även om det är så lätt hänt i dagens samhälle. Jag tycker fortfarande att det ibland känns jobbigt om jag missar ett inplanerat träningspass eller äter något onyttigt, men vad spelar det för roll egentligen.

Ja visst är det tänkvärt, och när jag läste det insåg jag precis hur mycket jag gör just det du skriver: skapar ett värde kring hur jag är som person kring träning och mat. Det har mer och mer blivit ett sätt på vilket jag definierar mig själv, och jag tror att det har smugit sig på just på grund av samhället och alla nya ideal som poppat upp. Tror jag ska spara ner den här artikeln och läsa någon gång i veckan eller så, för att påminna mig själv.

Det låter inte alls svamligt utan väldigt logiskt,de flesta föredrar att ha kontroll över saker och ting i livet men vi har alla olika saker som vi tycker är olika viktiga att ha kontroll över. Och är maten en sådan grej är det klart att det blir jobbigt om man känner att man inte har den kontrollen som man vill. Men i mina öron låter det inte som några stora utsvävningar och inget att ha ångest över eller må dåligt för, hade du tappat kontrollen tror jag det skulle blivit mycket större saker än så, även om det är din egen känsla som är det viktiga. Men jag tycker inte du ska oroa dig över de sakerna du skrev, de gör varken till eller ifrån.

Nä, det har du ju rätt i. Jag är ganska mycket av ett kontroll-freak överlag, så det här med mat och träning är liksom bara ännu en del av det. Det är ju småsaker i sig, men när jag nu tänkte tillbaka på veckan och hur det hade gått med allt så kändes det plötsligt som en ganska stor grej. Ska försöka påminna mig själv om att det inte är så illa som min hjärna vill få mig att tro.

Jag tycker absolut det där är läsvärt, för alla. Självklart är träning bra och nyttigt, men allt som går till överdrift är dåligt. Vad det än gäller. Dessutom känns det som att just ortorexi är mycket lättare att kamouflera som ett "sunt liv", medan anorexi och bulimi lättare upptäcks av omgivningen. Jag har (tyvärr) en person i min närhet som är smått besatt av träning och "sundhet" och den här personen låter det inte stanna vid att hen själv vill leva så här, utan försöker hela tiden omvända andra till att bli som hen. Komma med giftiga små pekpinnar om att "vore det inte på tiden med ett rejält styrketräningspass" (en promenad, jogging, att spela fotboll eller vilken annan sorts aktivitet som helst räknas så klart inte) eller "godis skapar inga magrutor". Jag som under hela min uppväxt haft problem kring mat och tankar kring min kropp snedtänder direkt, och hade jag haft en chans att göra mig av med den här energitjuven i mitt liv hade jag gjort det, men tyvärr får jag stå ut. (Jag hade mer förstått det om jag hade bott i soffan och ätit chips, men jag rör mig ändå i princip varenda dag... )

Jag kan bara säga som så att jag inte hade stått ut en kvart med en sådan människa som du har i din omgivning. Fy vad dåligt jag skulle må, och fy vad jag lider med dig som tvingas stå ut med det! Är det ingenting du kan göra för att undvika eller påverka hen?

Ibland blir det ju lite sådär någon vecka, jag brukar tänka att huvudsaken är att man ätit bra mat utöver snacks och onyttigheter. Då har kroppen fått det den ska och även lite extra energi till träning För en glass och lite (eller mycket) snacks bränns ju på ett par träningspass bara och är obetydliga kcal om man håller igång och tränar . Och kontroll på godis/snacksintag när det finns i närheten omöjligt tycker jag, så ha inte dåligt samvete för det! Tänk på att ingen är perfekt och det kan inte alltid bli som man tänkt sig.

Klokt skrivet, det ska jag försöka ta med mig och tänka på. Jag är rätt bra på att äta hälsosamt när det gäller själva huvudmålen, så det är definitivt på mellanmål och snacks som jag faller. Men jag är i alla fall medveten om det och försöker att jobba med mig själv, och ibland är det bra att bli påmind om just sådant som du skriver. Tack!

 

[Qelina]

Nu ska jag ut på sista lilla rundan med hunden, blir väl 20 minuter tror jag. Blev mer aktiv dag än vad jag trott fast på ett lugnt sätt. 70 minuter promenad på förmiddagen och sen var jag med mina föräldrar när de spelade golf på eftermiddagen/kvällen men det var seeegt. Vi var ute i 2 timmar men det kan ju inte direkt kallas för en promenad för det var mycket väntan och tid man stod still, men mer aktivt än att sitta hemma i soffan.

 

[Qelina]

Bra! Då vet du i alla fall att sjukgymnasten inte har rekommenderat löpträning. Jag fick det intrycket från inlägget du skrev till Tassen nämligen

Jag kan tänka mig att löpningen blir något som upptar din tankeverksamhet, och att du har svårt för att bara sluta. Precis som att det är svårt för dig att bara börja äta igen. Jag förstår också att du vill löpa, det låter verkligen som att det är något du älskat att göra och saknar mycket! Samtidigt beskriver du också att du är medveten om att det i dagsläget inte är bra för dig och att det snarare är något skadligt. Ena delen av dig vill så gärna bli bra, medan den andra delen jobbar emot det - jag ser det. Jag tror vi alla ser det. Försök bara fortsätta jobba för att delen som vill få dig att må bra är starkast - så ofta som möjligt, så länge som möjligt. Det är en kamp för dig, varje dag, och jag märker det utifrån vad du skriver. Men tyvärr är det ju så, att det också en kamp du måste strida...

Du utmanar dig själv i massor av situationer, fortsätt göra det! Även när det gäller löpningen.

Ja du har så rätt, du är klok du

 

[snow]

@Mineur Den enda planering jag gör kring vad jag ska äta är när jag handlar. De flesta dagar när jag vaknar har jag ingen aning om vad jag kommer ha stoppat i mig när jag går och lägger mig. Jag har varit i din sits (och värre), och när jag läste ditt inlägg så insåg jag hur lätt en kontrollerad kostplanering leder till ångest. Jag har aldrig ångest längre över hur/vad jag äter, för det finns ingen plan att avvika från. Jag går alltid och lägger mig mätt och jag är oftast även tillfreds med livet när jag somnar - då måste jag ha ätit rätt under dagen. Varför planera och fundera så mycket kring maten?

 

[LindgrenV]

Alltså. Jag var på massage idag, hos en ny tjej som är typ två år äldre än mig. OCH SHIT VAD DUKTIG HON VAR!!!! Hittade verkligen varenda muskel som var spänd! Och snacka om att de var många, haha. Trodde jag skulle dö ett tag. Hela vänsterbenet var en enda stor knut. Och mina trapezius har väl velat ta livet av sig i flera år - efter idag var de helt mjuka och jag har ingen huvudvärk längre. När hon klämde på dem ville jag först gråta, sen började det stråla upp bakom öronen och göra ont i en punkt i pannan (precis vid hårfästet). Och så helt plötsligt släpper det!

Av alla massörer jag gått till i mitt liv är detta nog den bästa. Jösses amalia! Kommer försöka haffa tid hos henne varenda vecka nu

 

[cherie]

@Mineur Den enda planering jag gör kring vad jag ska äta är när jag handlar. De flesta dagar när jag vaknar har jag ingen aning om vad jag kommer ha stoppat i mig när jag går och lägger mig. Jag har varit i din sits (och värre), och när jag läste ditt inlägg så insåg jag hur lätt en kontrollerad kostplanering leder till ångest. Jag har aldrig ångest längre över hur/vad jag äter, för det finns ingen plan att avvika från. Jag går alltid och lägger mig mätt och jag är oftast även tillfreds med livet när jag somnar - då måste jag ha ätit rätt under dagen. Varför planera och fundera så mycket kring maten?

Jag tror också det är superviktigt att vara uppmärksam om man har en kontrollerad kostplanering, och se till att släppa på den när det börjar bringa ångest. Så himla enkelt att hamna i en ond cirkel annars, det är farligt.

 

[cherie]

Ujujuj vilken träningsvärk jag har i rumpa och ben sen gårdagens pass! Är alltid så himla nöjd när jag får träningsvärk i underkroppen, det är ett steg närmare att kanske bli lite starkare inför bergsbestigningen (om bara någon månad, gaah )

Ska nog gå på samma pass imorgon efter jobbet om jag orkar, eftersom det var så jobbigt och tog så pass bra

Ikväll blir det på sin höjd en promenad bara

 

[zassoo]

Angående att planera sin mat så gör jag det till viss det, på så vis att jag gärna vill se till att jag kommer äta regelbundet under dagen för att hålla blodsockret stabilt. Jag mår nämligen bäst med regelbundna måltider, både humör och energi hålls stabilt. Jag tar kanske med ett litet mellanmål extra om jag inte vet ifall jag kommer kunna köpa något på plats, osv. Däremot är det ingen fara om jag frångår min plan, det är väl däri skillnaden ligger mellan sunt och osunt. Det är sunt att ifrågasätta intag av glass varje dag i veckan, det är däremot osunt att få ångest av att äta en glass en solig vårdag när man i övrigt äter rimligt hälsosamt.

 

[cherie]

Angående att planera sin mat så gör jag det till viss det, på så vis att jag gärna vill se till att jag kommer äta regelbundet under dagen för att hålla blodsockret stabilt. Jag mår nämligen bäst med regelbundna måltider, både humör och energi hålls stabilt. Jag tar kanske med ett litet mellanmål extra om jag inte vet ifall jag kommer kunna köpa något på plats, osv. Däremot är det ingen fara om jag frångår min plan, det är väl däri skillnaden ligger mellan sunt och osunt. Det är sunt att ifrågasätta intag av glass varje dag i veckan, det är däremot osunt att få ångest av att äta en glass en solig vårdag när man i övrigt äter rimligt hälsosamt.

Så himla bra sagt, precis så resonerar jag med