Singeltråden no. 57

[addicted]

Ja så ofta vi kan, han jobbar dock extremt mycket fram till slutet på sommaren och är helt slutkörd så finns inte så mycket energi från hans håll vilket är helt förståeligt. Menmen det löser sig, känns väldigt posetivt! Har det väl gjort hela tiden men är så rädd för att han ska hitta nån annan eller tröttna på mig osv...

Hur går det för dig då? Inga smaskiga dejtinghistorier?

Så kul att det kändes så bra! Och försök att inte oroa dig för att han ska tröttna, varför skulle han göra det liksom?

Haha, nej, det vet jag väl inte direkt. "Råkade" ligga med en kollega, men inga dejter, och kommer högst troligt inte bli det heller. Så på kärleksfronten står det still!

 

[TheRedLightning]

Jag har trasslat in mig nu. Har för tillfället en vän med fördelar typ kk men ändå inte. Nu har han börjat "tjata"/fråga mig varför jag vill ha honom och min hjärna får en "meltdown" och kan inte svara... Fattar inte varför hjärnan ska låsa sig så..

 

[Gotthard]

Så kul att det kändes så bra! Och försök att inte oroa dig för att han ska tröttna, varför skulle han göra det liksom?

Haha, nej, det vet jag väl inte direkt. "Råkade" ligga med en kollega, men inga dejter, och kommer högst troligt inte bli det heller. Så på kärleksfronten står det still!

Åh jag vet inte, men jag kan skriva en lista på olika anledningar Aldrig varit såhär fruktansvärt osäker med någon förut. Jag har tidigare intalat mig själv att jag inte kan vara så intresserad när jag är så velig, men är väl mest att jag inte kan förstå hur just han kan tycka om mig kanske lika mycket som jag tycker om honom. Har dock inget att göra med dåligt självförtroende eller så, vet faktiskt inte vart dom tankarna kommer ifrån

Får man fråga varför inga dejter?

 

[Gotthard]

Jag har trasslat in mig nu. Har för tillfället en vän med fördelar typ kk men ändå inte. Nu har han börjat "tjata"/fråga mig varför jag vill ha honom och min hjärna får en "meltdown" och kan inte svara... Fattar inte varför hjärnan ska låsa sig så..

Vill du ha honom bara som en vän eller kanske något mer? Tänker att det kanske blir lite konstigt om han vill veta just varför du vill ha honom. Men han kanske tycker om dig mycket och vill ha lite bekräftelse på om du är inne på samma spår?

Har gått ett par dagar nu, kom du över meltdownen?

Edit: läst fel..

 

[addicted]

Åh jag vet inte, men jag kan skriva en lista på olika anledningar Aldrig varit såhär fruktansvärt osäker med någon förut. Jag har tidigare intalat mig själv att jag inte kan vara så intresserad när jag är så velig, men är väl mest att jag inte kan förstå hur just han kan tycka om mig kanske lika mycket som jag tycker om honom. Har dock inget att göra med dåligt självförtroende eller så, vet faktiskt inte vart dom tankarna kommer ifrån

Får man fråga varför inga dejter?

Varför skulle han inte tycka om dig? Vad är det som gör att just han känns som att han inte skulle känna så för dig?

Ja, fråga får man alltid, men jag har inget bra svar som jag vill skriva här... Men det är som det är, jag tycker om honom, men det kommer aldrig bli vi. Konstigt nog känns det inte så jobbigt ändå, jag var liksom inställd på det från början tror jag. Hur som helst så är vi vänner, och kommer nog fortsätta träffas ett tag, men det blir inte mer än så.

Känner mig lite halvt förvirrad idag, men jag känner mig lite peppad och ändå deppad haha. Lite peppad av att det finns någon som vill ha mig, är en boost för självförtroendet (väldigt länge sen jag upplevde det). Och lite deppad för att det inte kan hända och för att jag aldrig lyckas träffa någon. Vet inte ens om jag hade fallit för den här killen i slutändan ändå, eller om det var för att det inte finns någon chans. Kan det inte hända riskerar jag inte att hamna i ett läge där jag måste öppna upp mig och släppa in någon på livet liksom...

 

[addicted]

Jag har trasslat in mig nu. Har för tillfället en vän med fördelar typ kk men ändå inte. Nu har han börjat "tjata"/fråga mig varför jag vill ha honom och min hjärna får en "meltdown" och kan inte svara... Fattar inte varför hjärnan ska låsa sig så..

Skickar lite pepp!

 

[TheRedLightning]

Vill du ha honom bara som en vän eller kanske något mer? Tänker att det kanske blir lite konstigt om han vill veta just varför du vill ha honom. Men han kanske tycker om dig mycket och vill ha lite bekräftelse på om du är inne på samma spår?

Har gått ett par dagar nu, kom du över meltdownen?

Edit: läst fel..

Jo, för min del kan vi köra på som lite mer. Han frågade mig idag när jag hjälpte honom med en sak om vi skulle bli ihop, jag blev lite ställd på frågan och kunde inte ge ett svar själv och istället vände tillbaka frågan till honom.
Han både vill och vill inte, han velar. Så vi får se, känns som båten börjat gunga i alla fall.

 

[addicted]

Jo, för min del kan vi köra på som lite mer. Han frågade mig idag när jag hjälpte honom med en sak om vi skulle bli ihop, jag blev lite ställd på frågan och kunde inte ge ett svar själv och istället vände tillbaka frågan till honom.
Han både vill och vill inte, han velar. Så vi får se, känns som båten börjat gunga i alla fall.

Men du vill att ni ska vara ett par? I så fall kanske du måste våga säga det till honom, han har ju öppnat upp för det när han ställde frågan? Tänker att han inte hade frågat om han inte ville innerst inne..

 

[TheRedLightning]

Skickar lite pepp!

Tackar, de börjar hända lite fler saker. Idag när jag var på väg hem efter att ha shoppat ringde han och undrade om jag hade tid och komma och hjälpa honom. Så åkte och hjälpte honom, vi åkte iväg och handlade en sak, i bilen så sitter jag på passagerarsidan och han ska smeka mitt ben. Det gjorde han inte alls tidigare när vi bara var vänner så att säga och sen när jag hjälpt honom och skulle åka hem kramar han om mig och vi pussas lite, normalt brukade det endast vara kramar och inga pussar. Så vi får se vad som händer.

 

[TheRedLightning]

Men du vill att ni ska vara ett par? I så fall kanske du måste våga säga det till honom, han har ju öppnat upp för det när han ställde frågan? Tänker att han inte hade frågat om han inte ville innerst inne..

Han är en velpelle, jag sa även rätt ut att för min del kan vi köra bara att jag glömt bort lite hur det är att vara ihop. Så det vet han om, men han velar ändå.

 

[addicted]

Han är en velpelle, jag sa även rätt ut att för min del kan vi köra bara att jag glömt bort lite hur det är att vara ihop. Så det vet han om, men han velar ändå.

Ah, men då förstår jag. Låter ju ändå som att det finns hopp, vissa människor (bland annat jag själv) behöver bara lite tid för att ta steget För mig lär det ta typ ett år om jag någonsin lyckas träffa någon..

 

[TheRedLightning]

Ah, men då förstår jag. Låter ju ändå som att det finns hopp, vissa människor (bland annat jag själv) behöver bara lite tid för att ta steget För mig lär det ta typ ett år om jag någonsin lyckas träffa någon..

Jo, ett tag var det jag som velade. Vi har väl hållt på och vela lite fram och tillbaka i nått år, samtidigt har jag känt lite spontant att jag inte vill stressa fram något.

 

[addicted]

Jo, ett tag var det jag som velade. Vi har väl hållt på och vela lite fram och tillbaka i nått år, samtidigt har jag känt lite spontant att jag inte vill stressa fram något.

Stressa fram något är aldrig bra enligt min erfarenhet, så det låter väl klokt

 

[TheRedLightning]

Stressa fram något är aldrig bra enligt min erfarenhet, så det låter väl klokt

Sen att jag varit singel i... det är nog två år nu... är en annan femma och i åtminstone 1,5 år har vi velat fram å tillbaka.

 

[addicted]

Sen att jag varit singel i... det är nog två år nu... är en annan femma och i åtminstone 1,5 år har vi velat fram å tillbaka.

Haha, 2 år är väl ingenting? Att vela i 1,5 år däremot, det är ju ganska lång tid. Finns det någon anledning att ni inte har tagit steget tidigare, mer specifikt?

 

[TheRedLightning]

Haha, 2 år är väl ingenting? Att vela i 1,5 år däremot, det är ju ganska lång tid. Finns det någon anledning att ni inte har tagit steget tidigare, mer specifikt?

Först var det jag som velade, då jag precis hade gjort slut med mitt ex och inte riktigt visste var jag hade mig själv, så valde att hitta mig själv först. När jag väl hade gjort det då började han vela, sen blev jag osäker igen och velade lite, var lite dåligt en period också när det inte kändes som en bra idé, men känns som det har förändrats på sistone nu. Så vi får se helt enkelt.

 

[Gotthard]

Varför skulle han inte tycka om dig? Vad är det som gör att just han känns som att han inte skulle känna så för dig?

Ja, fråga får man alltid, men jag har inget bra svar som jag vill skriva här... Men det är som det är, jag tycker om honom, men det kommer aldrig bli vi. Konstigt nog känns det inte så jobbigt ändå, jag var liksom inställd på det från början tror jag. Hur som helst så är vi vänner, och kommer nog fortsätta träffas ett tag, men det blir inte mer än så.

Känner mig lite halvt förvirrad idag, men jag känner mig lite peppad och ändå deppad haha. Lite peppad av att det finns någon som vill ha mig, är en boost för självförtroendet (väldigt länge sen jag upplevde det). Och lite deppad för att det inte kan hända och för att jag aldrig lyckas träffa någon. Vet inte ens om jag hade fallit för den här killen i slutändan ändå, eller om det var för att det inte finns någon chans. Kan det inte hända riskerar jag inte att hamna i ett läge där jag måste öppna upp mig och släppa in någon på livet liksom...

Jag kan inte komma med något logiskt svar på det faktiskt.. Men jag är väl mest rädd för att känslorna inte ska vara besvarade, intalar mig kanske omedvetet att han nog inte är intresserad för att skydda mig själv från hjärtesorg.. Blandas även med en känsla av att han tror att jag vill ha ett typ träffashelatiden-förhållande (har förstårs ingen aning om ifall det är så) och drar sig från att försöka med nått just för att han jobbar som en dåre och typ aldrig har tid. Jag vill bara veta att mina känslor är besvarade, resten löser sig.. Ska verkligen försöka prata med honom om hur jag känner, men det är absolut inget jag vill göra via sms eller telefon. Har blivit nån ond cirkel, och det är väl därför vi fortfarande står och stampar på samma ställe.

Förstår om du inte vill skriva ut, men tänker om ni båda tycker om varandra men känner att det inte kommer funka, beror det på yttre eller "inre" omständigheter? Tänker lite att allt går ju om man vill, ett traditionellt förhållande kanske inte passar er men det kanske ändå finns en outofthebox-lösning som kan funka.

 

[addicted]

Jag kan inte komma med något logiskt svar på det faktiskt.. Men jag är väl mest rädd för att känslorna inte ska vara besvarade, intalar mig kanske omedvetet att han nog inte är intresserad för att skydda mig själv från hjärtesorg.. Blandas även med en känsla av att han tror att jag vill ha ett typ träffashelatiden-förhållande (har förstårs ingen aning om ifall det är så) och drar sig från att försöka med nått just för att han jobbar som en dåre och typ aldrig har tid. Jag vill bara veta att mina känslor är besvarade, resten löser sig.. Ska verkligen försöka prata med honom om hur jag känner, men det är absolut inget jag vill göra via sms eller telefon. Har blivit nån ond cirkel, och det är väl därför vi fortfarande står och stampar på samma ställe.

Förstår om du inte vill skriva ut, men tänker om ni båda tycker om varandra men känner att det inte kommer funka, beror det på yttre eller "inre" omständigheter? Tänker lite att allt går ju om man vill, ett traditionellt förhållande kanske inte passar er men det kanske ändå finns en outofthebox-lösning som kan funka.

Ah, men jag kan nog relatera lite till det då. Just det där med att skydda sig själv från hjärtesorg är jag nog expert på. Men prata låter bra! Och som du säger, inte via sms eller telefon, det blir oftast mer fel än rätt.

Nja, tyvärr tror jag inte det gör det. Vi har (för bådas skull) bestämt att vi ska vara vänner. Men som det ser ut nu är det allt. Sen visst, livet ändrar sig, och gör det det så får vi se då

 

[Gotthard]

Ah, men jag kan nog relatera lite till det då. Just det där med att skydda sig själv från hjärtesorg är jag nog expert på. Men prata låter bra! Och som du säger, inte via sms eller telefon, det blir oftast mer fel än rätt.

Nja, tyvärr tror jag inte det gör det. Vi har (för bådas skull) bestämt att vi ska vara vänner. Men som det ser ut nu är det allt. Sen visst, livet ändrar sig, och gör det det så får vi se då

Skönt ändå att ni har pratat om det och bestämt det gemensamt, då är det ju "enklare" att acceptera. Du verkar som en vettig människa så det kommer säkert lösa sig även om det kanske inte blir med just honom, kärleken har en förmåga att knacka på dörren när man minst anar det

 

[Gotthard]

Kastas tillbaka till förra sommaren och kommer ihåg exakt varför som det inte blev nått mer än heartbreaks och fylleligg. Känns alltid skitbra när vi ses, kär upp över öronen, sen kommer efterskalvet med förvirring och blandade känslor. Jag vill gärna hålla kontakten mellan gångerna vi ses, brukar ändå gå ett par veckor där i mellan, men möts mest av korta svar eller inget svar alls.

För det mesta ses vi på mina initiativ, tycker det är kul att ses bara som vänner också. Han som tar initiativ till att hålla handen, kramas, pussas osv.

Måste verkligen prata med honom pronto men hinner bli förbannad innan vi ses igen. Försöker att inte vara för på men kanske lyckas med att vara det ändå, kanske borde ge mer plats åt honom att höra av sig eller nått. Mycket man borde. Kan ju inte bli "lugn" heller när jag inte vet vad som gäller. Vet inte vad jag vill veta heller? Blir galen på mig själv