Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Fast är du verkligen mjuk o följsam i höfterna när benen spretar rätt ut?

Målet är inte på något vis att benen ska spreta ut. Jag är medveten om att JAG själv fått det syndromet när tanken eg. var att bara lägga tyngd i en eller båda stigbyglar och det blivit spänningar i höfterna precis som du säger. Men det är varken något måste för att få till tyngandet i stigbygeln eller någon bild man strävar efter. Lyckligtvis löste sig myckat av det per automatik nu iom sadelbyte!
Förstår om det blir knas i diskussionen om man sitter med helt olika bilder i huvudet. Av kookaburras text fick iaf jag en bra bild i huvudet - där benet helt enkelt går mer rakt ner (lite beroende på hästmage/ryttarben också iofs) som resultat av avlastning eller stigbygeltramp snarare än ligger an hela vägen så långt ner det går på underskänkeln runt hästmagen eller det du pratar om - motsatsen - att benen spretar rakt ut.

För övrigt undrar jag över hur du korrigerar hästen när den hamnar på 2 spår eller skjuter ut en bog? Tankeöverföring lär knappast hjälpa.
Menar inte att låta "vass" nu, utan är bara fundersam.

Givetvis inte. Eller ja, givetvis kanske var att ta i. Hästar är känsligare än man tror på sånt! Men jag skulle inte räkna med det, nej.
1. checka av sitsen. 2. checka av "helheten", vad felar? sen ev. om det känns som att man kan göra det utan att riskera att rätta ett fel med ett annat genom att korrigera (har jag gett rätt signal bör hästen följa det, så länge den orkar och är motiverad i övrigt, och OM det känns som att jag gett signal så är det svårt att vara 100% = ödmjuk inställning gentemot hästen), då kan man försöka rätta till den pusselbit som felar med det signalsystem man har - är det böjningen t ex så behövs inte underskänkeln för det, i det här systemet för att få just böjning, även om det i vissa lägen kan hjälpa med *pet pet* med innerskänkeln. Är övningen/rörelsen sån att den skänkelhjälpen lätt kan missuppfattas eller att man riskerar att skapa egna fel i sitsen rent allmänt när man gör så, då skulle jag undvika det skänkelpetet också.
Om man nu inte lyckas få till den där kroppsdelen rätt så skulle jag eg. ta det som ett kvitto. Ok, det ÄR här vi är nu, jag lyckas inte korrigera det på ett bra sätt utan att riskera att bara dölja felet - eftersom grundhjälperna inte räcker. Kanske var det för mycket begärt av ekipaget, kanske behöver vi backa tillbaka och jobba mer detaljerade övningar för grunderna.
Men ibland kan det ändå ge något att öva på de sakerna, dels som check och dels för att det om det blir lite bättre för varje gång ändå kan ge något det lilla man får ut, det jobb man lyckas få till så att säga. Olika från situation till situation.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

En del tycker det är galet att låta hästen 'förekomma' ryttaren, det är ju ryttaren som skall bestämma. Jag är av en annan åsikt. Jag gillar att min häst är med och i leken, både jag och han tycker det är roligare så. Han är mycket smart och han blir mer fokuserad om jag förväntar mig att han ska tänka. Vi har olika ställen där vi övar olika saker. Han vet vad som förväntas på de olika ställena och vill alltid göra sitt bästa. Han hittar koncentration när han vet att en övning är på g. Det är inte så enkelt att skriva med få ord, men kanske på ett ungefär du fattar hur jag menar? fråga annars

Så upplever jag det också! Det är roligt när hästen själv provar sig fram till vilken övning vi skulle göra! Kan också tycka det är roligt när hästen *poff* sätter igång i trav för att jag sitter och funderar på om jag ska börja trava! För att det är roligt när hästen är med och roligt när den känner att den får uttrycka sig. Märks i uttrycket på hästen, ju bättre kommunikationen blir desto mer ser man hur gnistan växer!

Sen har jag full respekt och förståelse för att inte alla vill rida så. Jag skrockade gott när jag såg första ekipagen som red på det viset, "Va? Struttar hästen runt som den själv vill?" I slutändan är ju huvudsaken att man trivs med den filosofi man utgår ifrån i ridningen och att det passar det mål man är ute efter. (Det här skulle ju t ex vara grymt svårt att följa om man vill rida program/tävla.)

 

[mackan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Har du funderat på "bruset" som uppstår och de konflikterande signaler hästen får, när du sen en dag INTE uppskattar att den gör som den själv vill, och förekommer dig, och du då, utifrån situationen upplever att den är olydig? Inte särskilt schysst mot hästen anser jag. De kan inte skilja på såna situationer och då kan man knappast börja gasta när hästen kastar sig iväg på en uteritt osv : )

att "prova sig fram" låter för mig som en mycket svår, otydlig uppgift för hästen, där den ska gissa sig till vad ryttarens signaler KANSKE betyder.

Jag börjar förstå varför vi är ljusår ifrån varandra i diskussionerna här inne.
För mig, liksom i ALL djurhantering, så är en förutsättning för kommunikation att jag inte ger dubbla budskap, utan att hästen känner en trygghet och glädje av att kunna tyda mig.

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Hur gör du om hästen hamnar på dubbla spår?
När det gäller böjningen så upplever i alla fall jag att ytter underskänkel behöver finnas där, även om den inte gör så mycket, eller inget alls. Att få till en bra böjning tycker jag kräver mycket mer än att bara fokusera på innersidan.
Den bild jag får när ni pratar om att inte använda underskänkeln o ta spjärn i stigbygeln osv är att benen inte ligger intill, alltså spretar ut i viss mån. Jag är själv ganska lång o låter benen hänga rakt ned, min häst är väldigt ädel o nätt o underskänkeln kommer ändå att ligga väldigt lätt intill. Det innebär för den skull inte att underskänkeln klämmer, jag är väldigt försiktig eftersom hästen är otroligt känslig. Underskänkeln använder jag bara vid behov trots att den hela tiden ligger lätt intill hästen. Trots mycket känslig häst har jag inte upplevt att hon blir osäker på vad jag menar.

Om jag skulle låta hästen vara före mig så skulle det bli "kajko" av alltihop, det blir inte alls bra om jag hamnar efter henne. Men det innebär för den skull inte att hästen på något sätt tappar viljan att göra det jag begär. Förstår nog inte riktigt hur ni menar med att hästen själv ska prova sig fram.

 

[Susan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

lägger till ang trampet i stigbygeln

lär ni er att aktivt trycka med foten eller att placera bålen mer över dvs lätta på rumpan?

 

[Ewa-Lena]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

lägger till ang trampet i stigbygeln

lär ni er att aktivt trycka med foten eller att placera bålen mer över dvs lätta på rumpan?

Härligt med en öppen, positiv fråga!

Trycka till i stigbygeln, ungefär som om du gasar med bilen fast man inte behöver trampa så djupt och hårt. När jag red barbacka häromdagen och använde stigbygeltrampet för riktningsändring så var resultatet att knäet sänktes en aning vilket gav en lätt balansändring som indikerade den nya riktningen vi skulle gå. Jag tänkte och kände lite extra iom den här tråden.

Som uppvärmning i början av passet brukar jag öva med att ha hästen böjd efter voltspåret och ökar-minskar volten några steg fram och tillbaks mha trampet. Denna övning ger en kontroll att man i övergången sitter balanserat över hästen. Detta är en bra övning i alla gångarter.

Jag använder också stigbygeltramp för galoppfattning men då något utåt-framåt som ger en ändring i sittbenet och balansförändring vilket resulterar i en galoppfattning för hästen. Dessutom slipper hästen ett tryck i sidan, tryck som hon hatar, och hon fattar gärna galopp på detta vis.

En annan mycket bra tillämpning är att visa riktningen i skolorna. Hästen är t ex böjd från rörelseriktningen i öppna och mha trampet visar jag var vi är på väg.

Observera att trampen är små och inte elefanthjälper varför balansändringarna är subtila och till bra hjälp för hästen. Trampet kan tillämpas i olika belastningsnivåer, böjningar/rakriktat, gångarter och former. Det jag gillar så mycket med trampet är att jag inte behöver spänna benet så som det blir när man trycker benet inåt i sidled.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Har du funderat på "bruset" som uppstår och de konflikterande signaler hästen får, när du sen en dag INTE uppskattar att den gör som den själv vill, och förekommer dig, och du då, utifrån situationen upplever att den är olydig? Inte särskilt schysst mot hästen anser jag. De kan inte skilja på såna situationer och då kan man knappast börja gasta när hästen kastar sig iväg på en uteritt osv : )

Nä, jag tycker inte det säger emot varandra. Men i praktiken får man såklart anpassa efter hästen, man får såklart vara konsekvent med de signaler hästen måste lyssna på för att det ska kännas tryggt. Stopp-start, flytta hästen bakåt/i sidled från marken som exempel. Det handlar mer om inställningen till arbetet, och ffa hästen. Den kan man ha oavsett hur man rider fast då kanske inte baka in i arbetet. Att inte bestraffa hästen för ens egna misstag - väldigt grovt förklarat.
Men även om man skulle ta ett lite mer allvarligt fel - ex. att jag råkar spänna mig och rycka till för ett oljud och på så vis talar om för hästen att det var farligt - för att lösa situationen så behöver man alltså gå tillbaka till att vara lugn och fortsätta fokusera på det man höll på med. Om hästen kastar sig åt sidan så fortsätter man därifrån helt enkelt och jobbar vidare =gör ingen grej av det. Skulle man i det läget bestraffa hästen, ja då har man dels bestraffat hästen för ens eget fel där eg. inte hästen gjort fel utan följt sin ryttare, och dels har man gjort en grej av själva beteendet. Ganska självklart egentligen om man tänker efter, oavsett disciplin. Gott hästmannaskap lönar sig helt enkelt oavsett hur man lägger upp sin träning. Har man inte inställningen att hästen utnyttjar en om den inte gör det man bad om (för att man inser att man t ex bad på fel sätt eller inte hade förutsättningarna) då löper man inte heller lika stor risk att förstärka ett oönskat beteende, så ser iaf jag det.
Och att hela tiden försöka göra korrigeringar/förtydliganden till just vad det är, inte en bestraffning. Eftersom hästar kan tolka sånt väldigt olika och det finns olika grader man kan tillämpa det i så får man anpassa till sin ridning och till hästen helt enkelt.
För mig kan t ex en vanlig förhållning ses som en bestraffning om kusen inte hade förutsättningarna till att svara på förhållningen. Om man inte tar en så krävande förhållning däremot utan litegrann och vänta ut, acceptera att hästen kanske inte ens kan svara om man känner att så är fallet, ja då blir det plötsligt inte någon bestraffning.

att "prova sig fram" låter för mig som en mycket svår, otydlig uppgift för hästen, där den ska gissa sig till vad ryttarens signaler KANSKE betyder.

Inte prova sig fram utifrån hjälperna, men som Susan så noga påpekar så kommer alla signaler i grunden från sitsen, därav att man ändå inte lägger till alltför mycket extrahjälp till det för behövs det så har man förmodligen gett dubbla signaler (eller att hästen av någon anledning är motvillig att genomföra rörelsen). Folk är nog lite olika på den punkten iofs även inom den stilen. Men jo- man lägger till förstärkning, som dock sällan innefattar innerskänkel. Och då för att rätta till helheten där man utgår från baken, t ex rätta in framdelen igen efter baken (men acceptera om hästen inte klarar av att följa det trots "tydlig" instruktion, be igen helt enkelt med jämna mellanrum och försöka skapa förutsättningar genom övrigt jobb).

Att prova sig fram innefattar snarare den teknik man vill att hästen ska använda.
Ex.
Du ger hästen en uppgift - följ det här spåret, följ min tyngdpunkt och den böjning jag ber om. Beroende på hur övningen är upplagd så har man chans att "på köpet" få hästen att använda en bättre teknik för att den ska klara att lösa uppgiften på ett bra sätt. Du säger inte åt hästen att vinkla bäckenet (det skulle man i praktiken kunna göra, men då måste den ju verkligen förstå både innebörden i ditt kommando och hur den rent fysiskt ska göra kopplingarna i sin kropp, vilket kan ta ett tag för poletten att trilla ner - pratar av egna erfarenheten att försöka använda sin egen kropp på ovant vis! ) och börja använda överdelen av rumpan bättre, svinga bättre med sin rygg osv. Utan man lägger upp ridningen på så vis att man försöker trigga hästen att själv ta initiativ till att använda en bättre teknik.
Även om det låter som en längre väg (vilket det absolut kan vara om hästen är riden helt annorlunda tidigare och även behöver ändra inställningen till jobb/helt ändra sitt rörelsemönster osv, att vänta ut hästen i såpass hög grad tar tid!) så i längden får man till slut en häst som har kontroll på sin egen kropp och där man som ryttare inte behöver sitta och aktivera i varje steg för att hålla igång de positiva effekter man fått.
Inget som stilen har ensamrätt på givetvis, fast i praktiken är det nog mycket som kan låta likadant på beskrivningen och upplevas väldigt olika i praktiken beroende på träningsmetod.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Om hästen hamnar på dubbla spår så blir det enligt metoden - rätta framdelen på bakdelen (i det här fallet med sin egen överkropps placering, flytta handen/händerna aningens i sidled åt det håll man vill placera framdelen, kanske ta en halvhalt om det känns som att det skulle ge något/behövs, vissa kanske t o m skulle göra en halt om det påverkar styrningen för mycket och sen börja om därifrån, ev. använda innerlåret eller de hjälper man skulle gett i en öppna om det är rumpen som hamnar innanför - helt enkelt de signaler man normalt sett ger för att flytta framdelen på samma sätt som om man bett om en öppna eller sluta med sits och allt vad det innebär fast i så liten grad som krävs för att få ett svar, vilket säkert kan variera lite mellan ekipagen och situationer) "låta" hästen trilla tillbaka om det blir så när man väl fått kroppen på plats och sen be igen med jämna mellanrum om att få framdelen mer på bakdelen. I längden att försöka få bukt med helheten utifrån den nivå man är för att hästen ska få lättare att hålla sig jämn bara utifrån att man med sitsen indirekt hela tiden talar om för hästen vart man vill ha den.

 

[mackan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

du har en mycket krass syn på ridning som inte tillhör din egen skola.

Jag behöver aldrig sitta och konstant aktivera min häst med hjälper för att den ska jobba, harmoniskt och med glädje.

tydliga renodlade signaler och inte signaler som säger till hästen att "tolka lite som du själv tycker utifrån vad du tror att jag säger", är för mig en förutsättning för att man ska skapa en tillit och harmoni från hästens sida, och kunna komma till arbete utan att det tar 10 år att börja galoppera, eller vad det nu är frågan om. Och som sagt - tyvärr - jag förstår att det är jobbigt att höra - så innebär det inte att jag rider min häst under pisk och sporre, utan som sagt, att jag har ett renodlat språk i hur jag kommunicerar med hästen och att den har en trygghet i vad jag säger och vad som menas med det jag säger.

tycker du ska läsa mina frågeställningar en gång till och sen det du skrev det jag svarade på, och kanske sova på saken och reflektera lite över möjligheten att du inte tänkt hela vägen när det gäller brus och konflikterande signaler till hästen ang. vad du säger den.

hur kan det INTE vara konflikterande att hästen ibland tolkar dig som ditten eller datten, men du hävdar att hjälperna alltid är de samma? Uppenbarligen är de det INTE - även om du ger samma hjälp, så reagerar hästen olika på hjälpen och du bara flyter med, så har du gett hästen dubbla budskap.

hur man korrigerar är en HELT annan sak. Jag pratar varken om bestraffning eller korrigering i din bemärkelse som du är inne på - dvs straff tänk och straff inställning.
en bra grundinställning är att man rannsakar sig själv, följer en tydlig linje i hjälpgivningen och vad man tror man säger med denne, och blir det fel så ignorerar man det och gör om, gör den rätt berömmer man desto mer. det är inte preci samma sak som att skratta och tycka det är gulligt när hästen hittar på egna grejer - skillnaden är milsvid. : )

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Nej, jag förstår inte hur du menar. Vill ändå passa på att tacka för att du tar dig tid att försöka förklara, hoppas du fortsätter!
Jag skulle nämligen vilja veta lite mer konkret hur du/ni gör när hästen t.ex hamnar på 2 spår av någon anledning, eller om hästen blir lite förböjd osv. Jag bryr mig inte om så svåra saker som piruetter o.dyl. Just nu rider jag unghäst själv o jag är mer intresserad av hur du/ni löser det hela utifrån grundridningens perspektiv. Alltså hjälpgivning osv. Att bara säga att man ger hästen pedagogiska övningar eller att man identifierar probelemet säger mig ingenting, egentligen.

Nu är absolut inte jag ett språkrör för någon särskilld stil, jag är bara en enkel ryttare. Jag håller på att lära mig och är där jag är - men jag kan ju svara utifrån där jag är idag och vad jag har uppfattat att min tränare vill att jag ska göra. Nu bara förklarar jag hur jag gör. Det är ju superbra för mig att sätta ord på sånthär.

Jag håller inte heller på med galoppiruetter, men jag gillar att se var vi är på väg, vilket mål vi siktar mot. Alla övningar vi gör är som byggstenar inför nästa och nästa och nästa övning. För mig ger det mycket att se helheten.

Jag försöker först och främst alltid hålla koll på bakbenen, har jag koll på var de är och vad dom gör så kan jag lättare rätta in framdelen. Det är viktigt att jag har koll på min egen kropp, för jag upplever att det allt som oftast beror på mig att hästen inte spårar. Sitter jag rakt över? Har jag mina axlar där jag vill att bogarna ska vara? Har jag jämnt tryck i stigbyglarna, bra händer. Har jag blicken åt rätt håll... osv. kollar av mig själv. Oftast räcker det att jag korrigerar min egen kropp så flyttar bogarna sig automatiskt. Jag behöver sas se till att peka med hela handen, inte verka osäker.

Va svårt det är att förklara
susan uttryckte det så bra, att använda kroppen som störar. Megatydlig för hästen. Om jag har starka sidor i min kropp ner hela vägen från armhålan till foten så behövs oftast inte underskänkeln. Jag säger med hela min kropp vad jag vill.

Om jag rider en övning, som kan gå ut på en viss väg så är det jätteviktigt att jag ger mig in i övningen först när vi är i balans och är tillsammans. Om vi inte har balans så kommer övningen inte att funka och den blir meningslös. Börjar övningen dåligt så kommer den mest antagligen att sluta sämre om jag försöker korrigera hästen för då blir det bara fel. Halvhalter tycker jag är bra att använda för att försöka rädda situationen, hitta tillbaka till balansen och till varandra och sen försöka igen.

Om han blir förböjd beror det oftast på att jag har för lång yttertygel. Det är ju den som bestämmer böjningen. Då kortar jag den, eller länger inner. Förböjd kan han även bli om jag önskar göra en övning i en för liten volt mot vad han klarar. Då ökar jag storleken på volten och försöker igen.
...

Sen frågade du hur övningarna går till. Detta blir ett långt inlägg. Den första övningen som jag brukar göra med min häst är öka och minska volten, samt vända igenom volten. runda spår är tacksamma. Då är det bästa för mig att bara ha koll på vad bakbenen gör. När ytter bak tar tag i backen kan jag be om vändning inåt. Ser jag bara till att ha den kollen så vänder han alltid på rätt sätt, förutsatt att jag inte vänder för snävt för vad han klarar av. Men gränser ska ju tänjas på så mot slutet av passet, när jag känner att han har en riktigt fin fokuserad trav, kan jag ibland kräva lite lite till.

Det svåra tycker jag är att få till omformningen. då är det tacksamt att jobba på stora volter så jag hinner med min egen kropp.

Eftersom min häst gärna sätter under sig och har ibland svårt att få till framåtbjudningen måste jag fokusera på detta. Se till att varje övning innehåller bra påskjut. Vi har tex en övning där början är att vi gör en öppna på spåret från hörnet (samlande), och sen ska vi in mot mitten (avslappnande). Om jag tex har gjort en öppna, så avslutar jag den genom att släppa fram påskjutet i böjningen och se om han följer sin böjning in mot mitten, med nosen fram. Om vi då kommer in mot mitten i samma båge som böjningen är det för mig ett kvitto på att han har framåtsug och har varit rätt böjd i kroppen.

Nu måste jag lägga mig...

Men du kanske vill berätta hur du gör? Det skulle vara spännande och intressant att höra.

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

lägger till ang trampet i stigbygeln

lär ni er att aktivt trycka med foten eller att placera bålen mer över dvs lätta på rumpan?

Ja, att kroppen kommer lite uppåt, och ridningen sker mer på låren. Bålen ska helst inte flytta varken fram eller bak. Alltid mitt över. Fast med lite mer stöd i stigbygeln och gung i fotleden. Fotleden får inte bli stel, utan måste hela tiden gunga med i steget. Lättar ur från sadeln utan att tyndpunkten förändras.

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Tack för svaret
Fast jag inte riktigt håller med dig. Det finns hästar som man inte korrigerar så enkelt som att bara vrida höften o flytta handen. Dessutom föreställer jag mig att det blir väl mycket handridning med denna metod.
Målet är ju att rida med så små hjälper som möjligt, men för att komma dit tycker jag att man behöver vara tydligare till en början. Och det innebär INTE "dra o banka", men de hästar jag ridit (och nu tänker jag "som vanligt" på unga hästar) har behövt tydligare signaler från början. I takt med att de förstår vad man menar har sedan hjälperna förfinats mer o mer. Att ge tydliga signaler i början innebär INTE att man får en okänslig häst. Tycker jag.
Men det är förmodligen olika filosofier, det som funkar för en funkar inte för en annan osv.

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Tack för att du tar dig tid att svara
Det är intressant att läsa även om din filosofi inte överensstämmer med min. Jag rider ju också som sagt ung häst o jag upplever att jag behöver ge tydliga signaler i början, när hon sedan förstått vad jag menar så blir hjälperna däremot väldigt små o lätta.
Hon är känslig o jag använder underskänkeln betydligt mindre på henne än på en del andra hästar jag ridit. Hon lyssnar väldigt bra på överskänkeln, halvhalter o övergångar gör jag t.ex. genom att lägga till överskänkeln o sjunka ned i sadeln, tänker "sitt djupt". I halvhalterna lägger jag till underskänkeln mycket snabbt för att stimulera fram mer energi. Hon hänger ihop väldigt bra i sin kropp men vi behöver hela tiden jobba med att få lite kvickare bakben. Och till det behövs underskänkeln för att stimulera. Det är inget jag kan "tänka" fram.
För att få rätt böjning på en volt t.ex behöver kontakt finnas på yttertygeln, jag måste sitta kvar rakt över henne och ytterskänkeln ligger intill som inramning, även om den inte trycker så finns den där.
Jag har alltid underskänkeln liggande väldigt lätt intill, däremot inverkar den bara vid behov. Skulle jag använda den för mycket så skulle lilla hästen inte bli glad.
När vi övar skänkelvikning så har jag även där kontakt med ytter tygel o ytter skänkel för att inte framdelen ska hinna för långt före eller blivande ytterbogen skjuta ut. Som sidförande använder jag blivande inner skänkel väldigt lätt vid sadelgjorden.
Bara några exempel.

Precis som jag redan svarat Totola så är ju målet att rida med så små o fina hjälper det bara går, men jag tycker jag att hästen behöver tydliga signaler i början tills den förstår vad jag menar, därefter förfinas hjälperna mer o mer. Och dessa tydliga signaler innebär inte sparkar o ryck, det går att vara tydlig på ett mjukt sätt.
Jag så att säga rider min häst i varje steg. Det innebär dock INTE att jag använder skänkeln i varje steg o rider grovt. Utan det innebär att jag är MED hästen i varje steg, att jag känner varje steg o i tanken är lite före hästen hela tiden.

Det är nyttigt att tänka igenom vad man gör, möjligen blev detta luddigt, men det var i alla fall ett försök.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

En sak jag gillar är att det inte är så strikt. Upplever man att det är lättare att använda underskänkeln som signal så visst kan man använda det! Bara resultatet blir rätt. Hästen är kvittot! Då tänker jag t ex på när man försöker skola om en "vanligt" riden häst, att det självklart är lättare att använda de signaler hästen redan kan. Men eftersom det inte är "naturliga" signaler utan inlärda så kan de ju också vara felinlärda utifrån vilket resultat man är ute efter, eller inte inlärda alls = onödigt att lära in om man klarar att få till det man vill med befintliga signalsystemet. Återigen - resultatet är det som räknas. Gäller såklart att ha en bra tränare då som kan hjälpa till att avgöra hur resultatet blev och guida till vilket resultat man är ute efter.

Jag tycker inte det är särskilt stor risk för handridning eftersom de flesta signaler man ger på sin höjd blir att vibrera svagt i tygeln eller flytta tygelhanden/händerna aningens uppåt/nedåt/i sidled. Huvudkommantod ska alltid komma från sitsen på ett eller annat sätt. Ju mer man använder övriga hjälper, desto sämre resultat i regel (pratar mest för mig själv nu! ) för att det är lätt att då missa de viktiga bashjälperna i sitsen. Ska du rida en förvänd sluta t ex utan att "hålla kvar"/stödja hästen med hjälperna och inte behöva korrigera i var- och varannat steg, då gäller det både att man har en bra bas och att man är så exakt som möjligt i sitssignalerna som ska be om böjning/riktning/placering.

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Vad menar du med "bashjälper"?
Att rida en skola med skänkeln liggande intill innebär inte alls att skänkeln klämmer o nöter i varje steg eller att man korrigerar på annat sätt hela tiden.
Jag undrar också vad du menar med att signalerna som hästen lärt sig inte är "naturliga"?
Det jag menade med handridning är att jag föreställer mig att det är lätt att hamna i ett läge där handen korrigerar eftersom man bestämt sig för att hästen ska klara sig utan underskänkel. Just den underskänkel som kanske hade behövts till just syftet ifråga.

 

[axel]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

En annan mycket bra tillämpning är att visa riktningen i skolorna. Hästen är t ex böjd från rörelseriktningen i öppna och mha trampet visar jag var vi är på väg.

Hur menar du här
Det funkar inte när hästen är ställd o böjd IFRÅN rörelseriktningen.

Att böja hästen inåt med att trampa ner utåt, men jag kanske missförstår. Kan du utveckla din tanke?

Att vara MED i rörelsen är en självklarhet, men när rörelsen är emot...

KL
Jag förstår ideologin med att att försöka att ÅKA så mkt som möjligt, men man kan inte inverka med sin bål- hästen känner inte energin från kraftcentrum när man är i avlastningsits. Däremot går det SEN hästen har lärt sig att påverka under lättridning.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Med bashjälper då tänker jag alltså de hjälper som är huvudhjälp till att utföra en viss del. I det här fallet olika sitsinverkan i första hand. Ex så vinklar man upp innerhöften lite (kanske dålig förklaring, men det är så jag tänker iaf! ) för att be om böjning och i kombination med det ska överkroppen vara liite vriden utifrån hur man vill att hästen ska hålla sina bogar. Allt utöver det i princip, det är snarare extrahjälp när man inte får till det I basen eller endast utifrån basen utan måste förstärka. Tyngdpunkten styr riktningen, i första hand "kulan i magen" som bara flyttas aningens i den riktning man vill, i andra hand kanske stigbygeltramp och allt annat utöver det skulle alltså vara extrahjälper när man inte får till ovanstående eller det behöver förstärkas.
Dom här två delarna är alltså egentligen allt som ska behövas för att göra ex. en förvänd sluta. I praktiken kanske ryttaren inte klarar att hålla det med bara sitsen av diverse tänkbara skäl och då blir det att man får förstärka med andra hjälper.
Jag menar inte heller att "alla andra" sitter och nöter med skänklar eller konstant korrigerar, inte heller att filosofin nödvändigtvis skiljer från alla andras (däremot ser det nog rätt annorlunda ut ändå i praktiken pga "helheten", läs annorlunda utan värdering bättre/sämre! ) det finns garanterat andra också som vill ha sits som bas till det mesta. Det där med skänklarna har däremot en del med stilen som helhet att göra, man har liksom inte riktigt samma målbild (mål som i hur man vill att det ska se ut i just det stadiet, prioritering skulle man nog också kunna säga). Ta defenitionen av "aktivera ett bakben". Det kan ha väldigt olika innebörder beroende på vem som säger det, man måste nästan se det resultat tränaren är ute efter för att kunna avgöra vad denne egentligen menade. Om man med "aktivera ett bakben" tänker helheten att hästen ska aktivera vissa muskelgrupper mer för att kunna få en bättre bärighet/bättre helhetsform, få en bättre vinkling bak, då är det väldigt svårt att endast genom en skänkel få hästen förstå vilka muskler man vill att den ska aktivera. Medans om skänkeln helt enkelt betyder "accellerera" (vilket man sällan ber om inom AR öht! snarare "mer energi!" isf ) då blir det mycket lättare att lära in skänkeln som kommando till det.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Hur menar du här
Det funkar inte när hästen är ställd o böjd IFRÅN rörelseriktningen.

Att böja hästen inåt med att trampa ner utåt, men jag kanske missförstår. Kan du utveckla din tanke?

Att vara MED i rörelsen är en självklarhet, men när rörelsen är emot...

KL
Jag förstår ideologin med att att försöka att ÅKA så mkt som möjligt, men man kan inte inverka med sin bål- hästen känner inte energin från kraftcentrum när man är i avlastningsits. Däremot går det SEN hästen har lärt sig att påverka under lättridning.

Hahaha

Nej, nu har du totalt missförstått!!!!!!!!!

Jag böjer givetvis hästen med andra hjälper och visar riktningen med trampet.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Visst är det tänkvärt det du skriver, men även om jag har mycket mer jag vill lära inom hästkommunikation tror jag du har övertolkat/feltolkat det hela. Om du tycker att jag "inte tar åt mig" så är det mao för att det låter väldigt överdrivet utifrån det du skriver och hur verkligheten ser ut! Kommunikation kan man alltid bli bättre på, särskilt så länge man fortfarande kan uppleva "diskussioner" i ett eller flera sammanhang.

Även i den vardagliga hanteringen så kan man sätta upp olika typer av gränser. Gränserna avgör vad man kommer korrigera och vad man helt enkelt kommer försöka lära om-lära rätt, guida till rätt beteende. Det är ex. milsvid skillnad mellan en häst som hugger mot en häst som tar tillfället i akt att snappa åt sig av boxgrannens hö på väg in i boxen. Det är upp till MIG att säga åt hästen och genom konsekvens lära hästen när jag vill att han ska göra vad. Har jag inte satt upp några regler får man skylla sig själv om hästen gör som den vill - hästen kan få vara fri att ta egna initiativ så länge den har tydliga gränser för vad den absolut inte får göra (ex. sparka, bita, kliva över) och ju bättre den lyder de kommandon man kan behöva ge (stopp, backa flytta i sidled, flytta en kroppsdel osv) ju mer frihet kan man ge - för man vet att man kan be hästen om något annat om den är på väg att göra något oönskat. Finns inte grundlydnaden/kommunikationen, ja då är det också svårare att ge "frihet under ansvar".
Mao, jag tycker det är lika "gulligt" ex. när hästen själv säger till att den där grejen vill jag gå och nosa på när vi går omkring i ridhuset för att jag vet att man alltid kan säga ifrån om det inte passar sig att nosa på den grejen eller jag ville något annat som behöver ha högre prio - bara att guida hästen till det man själv vill istället (följa med i det här fallet). Behövs ingen korrigering heller, man bara ber om det man vill.

Det är ganska stor skillnad på att hästen tar egna initiativ och att den gör som den vill.
I ridningen har man också den faktorn att det finns många automatiska reflexer hästen lyssnar på, i t ex sitsen. Vet man då att hästen helt enkelt följer sitsen/de kommandon och de förutsättningar den fått, då ser jag ingen anledning att korrigera hästen som en olydnad när den i själva verket varit fullkomligt lydig och följt de signaler den fått.
Om jag "tänker" trav eller någon annan i ridhuset smackar - då har den faktiskt fått ett travkommando. Då är det på inga vis en olydnad, eller ens eget initiativ för den delen. Om den tar eget initiativ till trav helt utan kommando (ex. för att skrittövningen blev jobbig) då praktiseras samma metod som från marken - ingen grej av det utan helt enkelt antingen fortsätta övningen man bad om trots att hästen ändrade gångart, alt. om det för mig är viktigt att behålla skritten - sakta av och fortsätta.

 

[mackan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Jag gick rakt av på det du skrivit helt enkelt.
Om man som du upplever att grunder inte sitter så gör man sig en hel del extra överkurs arbete utifrån det du beskriver, det var allt jag ville få fram. Och nej, jag kommer aldrig tycka det är gulligt att hästen ska få gissa sig till vad man "kanske" menade.

Det är roligt när hästen själv provar sig fram till vilken övning vi skulle göra! Kan också tycka det är roligt när hästen *poff* sätter igång i trav för att jag sitter och funderar på om jag ska börja trava! För att det är roligt när hästen är med och roligt när den känner att den får uttrycka sig. Märks i uttrycket på hästen, ju bättre kommunikationen blir desto mer ser man hur gnistan växer!

Sen har jag full respekt och förståelse för att inte alla vill rida så. Jag skrockade gott när jag såg första ekipagen som red på det viset, "Va? Struttar hästen runt som den själv vill?"