Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Haha det senare var hur det såg ut för mig och lät på tränaren utifrån kommentarer som "vi ska se om han har lust att göra en terre à terre idag!" första gången jag kom i kontakt med den stilen!
"Hästen ska aldrig vara lydigare än den är stark" är också ganska talande åt det hållet. Men det är inte riktigt det vi diskuterar nu heller och inte heller så extremt jag personligen följer den filosofin.
Man vill som sagt att hästen ska lära sig övningarna för att utnyttja att hästen så att säga vet vad den gör och "tar tag i" uppgiften själv. Då ser jag inte det som konstigt att hästen provar "skulle jag trava nu?" när vi kommer till en sån situation där man brukat öva travövergångar. Ser det inte heller som ett fel utan då svarar man helt enkelt "ja det ska vi göra! varsågod!" eller "nej så här ska vi göra!".

 

[flashlight]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Haha det senare var hur det såg ut för mig och lät på tränaren utifrån kommentarer som "vi ska se om han har lust att göra en terre à terre idag!" första gången jag kom i kontakt med den stilen!
"Hästen ska aldrig vara lydigare än den är stark" är också ganska talande åt det hållet. Men det är inte riktigt det vi diskuterar nu heller och inte heller så extremt jag personligen följer den filosofin.
Man vill som sagt att hästen ska lära sig övningarna för att utnyttja att hästen så att säga vet vad den gör och "tar tag i" uppgiften själv. Då ser jag inte det som konstigt att hästen provar "skulle jag trava nu?" när vi kommer till en sån situation där man brukat öva travövergångar. Ser det inte heller som ett fel utan då svarar man helt enkelt "ja det ska vi göra! varsågod!" eller "nej så här ska vi göra!".

Nu vet jag inte om jag förstår eller inte, jag har nog tyvärr inte läst allt...

Men för mej låter det som en blandning av saker som är helt ok och att det blir lite konstigt.

Man måste ju också begära lite mer än hästen är stark för att komma vidare, annars är det ju svårt att komma vidare Det svåra är väl i så fall att veta när och vad man kan "begära", hästen är ju kanske inte själv där och ber om att få anstränga sej lite mer alltid.......

Men sen att den ska kunna ta tag i en uppgift som du skriver, det är ju inte så konstigt, man kan jobba med övergångar genom att låta hästen "jobba själv" och komma underfund med hur den ska balansera upp sej bakifrån, bara som exempel, men det är ju ändå så att ryttaren styr övningen och vad den ska leda till.

Att en häst som är grön på något får beröm när den anstränger sej att förstå och gör "rätt" är heller inget konstigt. Tex om den ska lära sej galoppfattning som unghäst kan man berömma intiativet även om det först blir fel galopp, man bryter av och gör om. Att den fattar galopp i en ökning, kan den få beröm för att den ändå svarar framåt, (i början) man bryter av och gör om.

Men det är fortfarande ryttaren som styr övningarna och visar vad som är rätt, det kan väl aldrig vara så att hästen ska komma på allt helt själv, Men så menar du nog inte?

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Nej, det är ryttaren som styr. Och ryttaren själv som sen reagerar på hästen - var den här "avvikelsen"/initiativet ok eller vill jag gå tillbaka till det vi gjorde? För ofta är det ju som du säger - man kommer ingenvart om man aldrig ber hästen om lite till. Och någonstans får man dra gränsen för vad man tycker är ok och vad som inte är ok. Man får sätta det utifrån dagsformen och utifrån att man känner hästen och kan gissa sig till vad saker och ting beror på. Beror det på att hästen är trött eller tycker det är jobbigt får man försöka att utifrån hästen avgöra när man kan be om ett par steg till och när det bara skulle slå bakut iform av negativ häst. Det talar hästen om ifall den är hyfsat "fri" och ryttaren lyssnar. Råkade man missa gränsen en gång får man försöka lära sig till nästa gång och sätta gränsen tidigare. Sen kan det såklart vara en kommunikationsgrej också - även det får ryttaren försöka känna utifrån sin egen häst. Men poängen är att vara ödmjuk utifrån vad hästen orkar/pallar med utan att bli less, och ödmjuk utifrån vad som kan vara egna felaktiga signaler. Och låta hästen vara fri att faktiskt gå ur även om man sen försöker komma tillbaka till "rätt" igen. Ingen mothållande/stödjande hjälp utan snarare väldigt blottande.

Tror inte det är någon större idé att förklara mer noggrannt än så. För det ÄR annorlunda tänk mot programridnings-dressyr, det går inte att komma undan. Att man prioriterar mer att få till några bra steg i det man var ute efter snarare än att det sker mellan E och K i en jämn kvalitet eller icke-kvalitet!
Man vill såklart få till noggrannhet inom båda metoder men lägger lite olika fokus på vad man är noggrann med.
Inbillar mig på inget vis att jag kan övertyga någon att konvertera till den inställningen, för jag förstår om det låter bakvänt - vilket jag också tyckte från början.

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Jättekul att läsa hur du rider. Spännande att du vill sätta ord på det. Tackar tackar

Tack för att du tar dig tid att svara
Det är intressant att läsa även om din filosofi inte överensstämmer med min. Jag rider ju också som sagt ung häst o jag upplever att jag behöver ge tydliga signaler i början, när hon sedan förstått vad jag menar så blir hjälperna däremot väldigt små o lätta.
Hon är känslig o jag använder underskänkeln betydligt mindre på henne än på en del andra hästar jag ridit.

Jag behöver oxå ge tydliga signaler i börjam, men jag har lärt mig att göra det utan underskänkeln, nu... (Jag har inte ridit såhär i hela mitt liv )

Hon lyssnar väldigt bra på överskänkeln, halvhalter o övergångar gör jag t.ex. genom att lägga till överskänkeln o sjunka ned i sadeln, tänker "sitt djupt". I halvhalterna lägger jag till underskänkeln mycket snabbt för att stimulera fram mer energi. Hon hänger ihop väldigt bra i sin kropp men vi behöver hela tiden jobba med att få lite kvickare bakben. Och till det behövs underskänkeln för att stimulera. Det är inget jag kan "tänka" fram.

Jag måste tänka nu hur du gör dina halvhalter - för jag tror kanske att vi gör lite olika. Spännande, för båda sätten verkar ju få samma resultat. Hur menar du när du skriver 'lägger till överskänkeln'? genuint intresserad fråga. Mina halvhalter gör jag inte genom att tänka 'sitt djupt', snarare tänker jag tvärt om. Jag tänker 'upp/bak med axlarna och sug upp'. Jag får lixom dra in magen och ta lite mer tyngd i stigbyglarna, iom det så kommer överskänklarna att ligga an lite tydligare. Jag stimulerar inte energi med underskänklarna, det har jag fått lära mig att göra med spöt - men för oss brukar det räcka med att jag smackar till. Spöt använder jag mycket sällan, mer som en vift i luften med tussen längst ut, det funkar väldigt effektivt för att öka energin. Ofta kan jag rida med hoppspö bra att ha vid bogen när han tokar upp sig med fölungarna, vilket händer titt som tätt. Så det är ju ett annat sätt jag flyttar bogarna, som jag inte sa tidigare, tryck mot bogen med spö, eller knack med handen mot bogen.

För att få rätt böjning på en volt t.ex behöver kontakt finnas på yttertygeln, jag måste sitta kvar rakt över henne och ytterskänkeln ligger intill som inramning, även om den inte trycker så finns den där.
Jag har alltid underskänkeln liggande väldigt lätt intill, däremot inverkar den bara vid behov. Skulle jag använda den för mycket så skulle lilla hästen inte bli glad.

Precis, kanske inte så annorlunda här ändå. Kontakten i yttertygeln är ju avgörande för böjningen. Pga sitsen jag rider så kommer inte underskänkeln intill - men här måste vi ju ändå lämna plats för tolkning. Vad menar vi egentligen med att underskänkeln ligger intill? Vinklar du i knät så att den kommer intill? Just nu, där jag är i min resa, så ska jag inte rida med vinklat knä, vet inte om det kommer att förändras i framtiden, men just nu så rider jag med ganska raka knän - eller försöker iaf. Jag gissar att det är för att jag inte ska fuska med mina underskänklar - som jag använde flitigt tidigare (hoppryttare och fälttävlansrryttare som tränare innan, 'håll om med skänklarna'). Sen har jag ju även med min häst lärt mig att det är överflödigt för oss, vilket gör min ridning lite mer spännande, tycker jag.

När vi övar skänkelvikning så har jag även där kontakt med ytter tygel o ytter skänkel för att inte framdelen ska hinna för långt före eller blivande ytterbogen skjuta ut. Som sidförande använder jag blivande inner skänkel väldigt lätt vid sadelgjorden.
Bara några exempel.

Nu rider inte jag så ofta skänkelvikning i träningssyfte, vi jobbar mer med öppnan. Men jag är inte av den åsikten att det är en skadogörande övning, som jag har läst att flera andra tycker, som rider kanske lite åt det hållet jag rider. Alla övningar har sina syften och användningsområden. Jag kan använda skv för att förhindra galenskap ute, sätter jag honom i sidförande då kan han inte skjuta iväg som en kanon (fast det kanske inte kan kallas skv ) Oftare använder vi öppnan i våra övningar. Jag sätter honom i böjningen, men stänger av dörren för att följa böjningen sas. Jag riktar om energin med ytterfoten, pekar vägen - lite så som Ewa-Lena beskrev här tidigare. Jag måste i öppnan alltså ha en stabil innersida samt tonus i kroppen för att ange att jag vill ha lite mer energi och lyft. Vet inte om det kan kallas sidförande, för det är för mig vikten som gör riktningen, att jag trampar mer i ytter stigbygel. Om jag slappnar av i sadeln följer han böjningen och går ur öppnan och slappnar själv av och får fram och ner nosen. Jag säger tack.

Precis som jag redan svarat Totola så är ju målet att rida med så små o fina hjälper det bara går, men jag tycker jag att hästen behöver tydliga signaler i början tills den förstår vad jag menar, därefter förfinas hjälperna mer o mer. Och dessa tydliga signaler innebär inte sparkar o ryck, det går att vara tydlig på ett mjukt sätt.

Jag tycker oxå att hästen behöver tydliga signaler i början - men tydliga signaler har jag lärt mig ge utan min underskänkel
Sen tror inte jag att någon här på KR rider med sparkar och ryck, eller så hoppas jag inte det iaf.

Jag så att säga rider min häst i varje steg. Det innebär dock INTE att jag använder skänkeln i varje steg o rider grovt. Utan det innebär att jag är MED hästen i varje steg, att jag känner varje steg o i tanken är lite före hästen hela tiden.

Precis, om jag med min häst ska få honom att förstå att det är jag som han ska lyssna på, så måste jag stämma av ofta. Ibland i varje steg, ibland i vart tredje, och vid riktigt bra dagar lite mer sällan. Ju mer skolad han blir kommer jag att behöva stämma av mer sällan. Han klarar av mer och mer själv. Med stämma av kan det vara att sätta takten med små kram i tygeln. Inte som en regelrätt förhållning, men mer känna av var vi har varandra. Jag tycker det är superviktigt att rida i varje steg, speciellt på unghäst, om det ska bli till någon ridning.

Att jag menar att hästen kan tänka själv innebär att han vet vart vi är påväg och jag behöver inte helatiden visa honom - det innebär inte att han får hitta på helt själv, men han får utrymme att uttrycka sig och gärna gissa och ge mig gratis . Om jag inte vill att han ska gissa stämmer jag av lite oftare, och säger till honom att vara redo på vad som kommer. Då gör han inte några gissningar själv. Det är när jag tillåter honom att gissa som han får gissa, och iom att vi har våra övningar så gissar han ju ofta rätt eftersom jag leder in honom mot ett visst mål. Som exempel: Efter en viss övning så har jag alltid gått över till galoppanslag efteråt. Det är en övning inför galoppiruetten, som alltså är bara lilla lilla början, senare ska vi använda oss av att han vet att galoppen kommer efter just den övningen och flytta anslaget närmare och närmare piruetten, och han kommer alltså tillslut att göra en galoppiruette helt av sig själv. Detta betyder inte att han själv hittar på, han bara följer en rutin. En av mig (kanske ffa min tränare) utstakad och bestämd väg - alltså han tror att han får gissa, men jag vet ju redan vad han kommer att gissa. Han får alltså för sig att det är han som kommit på övningen, då blir han så stolt och pampig. Det är så jag vill ha min häst. Stolt och pampig.

Det är nyttigt att tänka igenom vad man gör, möjligen blev detta luddigt, men det var i alla fall ett försök.

Inte luddigt alls, mycket kul och spännande att få möjlighet att bolla ridning med någon annan - även om det inte är samma tänk. Tack för att du är med

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Nu förklarade du bra tycker jag. Och instämmer helt i att man måste lyssna på hästen hela tiden, vad den orkar o klarar. Att inte sätta hästen på pottkanten.
Vad gäller "programridningsdressyr" så tror jag du har en fördom mot de av oss som tävlar, kanske. Man sitter inte o rider efter bokstäver hela tiden. Utan man gör övningarna när hästen är redo. Vid inlärning av något nytt kan man inte förvänta sig det perfekta direkt, om hästen råkar krypa ur formen, so what. Eller om bara ett par steg blir bra, so what. Huvudsaken är att hästen förstår vad man begär o sedan blir kvaliteten högre o högre efterhand.
Det är inget som skiljer mellan de båda inriktningarna.

 

[jacko]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Litet, säkert helt meningslöst, bifall kring bokstavsridning.

Jag är själv ingen tävlingsryttare (men SKA bli en dag! ), men tycker det är jättenyttigt att utnyttja bokstäverna och se hur svårt det är att faktiskt klämma in rörelser/moment vid förutbestämda bokstäver. Man fattar hur galet besvärligt det trots allt är med tävlingar - att sitta och lägga balansen rätt i hästkroppen innan jag lägger volten/whatever, det är visserligen inte lätt, men det är f*n så mkt lättare än att vara "tvungen" att lägga in volterna exakt vid vissa bokstäver.

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Jag skriver ”lägger till överskänkeln” (låren) för att det inte ska missförstås som att jag skulle klämma med låren, för det är inte det jag gör. Jag håller egentligen ramen med överskänkeln o i halvhalterna ökar trycket något samtidigt som jag sjunker ned o sitter stilla, kanske man kan säga ”fixerar” sätet. Det är verkligen svårt att förklara teoretiskt!
Jag stimulerar mer energi med underskänkeln o jag rider inte med spö. Däremot har jag sporrar som endast används vid behov, men spö använder jag varken vid ridning eller longering. Det är lite en bekvämlighetsgrej, jag tycker det är jobbigt att hålla i ett spö o upplever heller inte att spö behövs för min häst. Hon är nog uppmärksam ändå.

Jag funderar lite över hur du menar med ”raka knän”, vinklar du enbart i höften o sedan har raka ben som hålls en liten bit ifrån din häst? Själv har jag vinklat knä o skänkeln alltid liggande intill, även om den endast inverkar vid behov. Förut hade jag ganska långa stigläder, men numera har jag kortat upp dem något hål vilket gör det lättare att sitta rakt upp o ned i balans, tycker jag. Ska tillägga att jag, under vistelse som elev hos fd GP-ryttare o GP-domare, lärde mig att sitta med tårna vinklade rakt fram. Man ska, enligt denna tränare, bara ”se två pinnar framifrån”, alltså inga synliga vridna tår. Denna sits hjälper mig att undvika onödigt användande av sporrar. Och, framförallt, var det en befrielse att lära sig sitta så eftersom jag har överrörliga leder. När jag vrider tårna en aning utåt så blir det en liiiiten vridning i knäet som gör jättejätteont.

Hur gör du när du begär mer samlig i öppnan? Eller har du inte börjat begära mer samling än? Hur kommer du i så fall att göra när ni kommer till det läget? Att jag frågar det beror på att din häst är ung o man kan inte begära hur mycket som helst innan styrkan finns.
Jag använder skänkelvikning då jag tycker det är en väldigt bra lösgörande övning när den utförs i trav, har aldrig uppfattat den som mer skadlig än något annat om den inte utförs otroligt felaktigt. Den hjälper till att fånga upp yttersidan o den gör hästen uppmärksam på hjälperna, upplever jag det som. Nu har vi börjat lite med öppna också. I skogen gör vi skänkelvikning över vägen o lite öppna efter vägkanterna. Någon samling är det inte frågan om än, utan jag är nöjd med rätt böjning o rätt stegförflyttning, det är en bra bit på väg. För att sedan be om mer samling så använder jag ytterskänkeln. När jag red min gamla häst så hände inte så särskilt mycket om inte ytterskänkeln var med, linjen håller vi med yttertygel.

Jag kan låta min unga dam ta egna initiativ också på så vis att om hon t.ex. istället för att öka steglängen i trav istället faller in i galopp, ja då får hon galoppera några steg innan vi bryter av o gör om. Helt enkelt därför att det blev en reaktion framåt vilket jag ju var ute efter. Man får gå tillbaka till sig själv o fundera över vilken signal man egentligen gav. Kanske svarade hästen helt korrekt utifrån vad man sa till den.

Min häst ”växer” o blir vacker genom att hon får mycket beröm. Hon fullständigt ääälskar beröm o suger i sig som en svamp. Hon älskar verkligen att känna sig duktig o hon gör allt jag ber henne om .

Håller med om att det är skoj att prata ridning även om man inte har riktigt samma filosofi. Man kan ändå alltid få lite tips o idéer som man på något sätt kan ha användning för.
Återigen, tack för att du tar dig tid!

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Självklart, att rida med precision har man ju igen sedan plus att ridningen överhuvudtaget blir mer noggrann, tror jag. Den tränare jag red för, som jag nämnt i annat inlägg, var dock något rabiat. Om t.ex. skulle lägga en volt vid B så skulle det vara EXAKT vid B, någon decimeter före eller efter accepterades inte....

Dock tolkade jag Totola som att hon tror att man hakar upp hela arbetet på bokstäver o det kan man inte göra. Nu är jag, som vanligt (förlåt!), helt inne i min unghästridning o där tänker jag på våra övningar o inlärande av nya saker. Då får det ske lite där det sker, huvudsaken ATT det sker, tänker jag. Sedan blir det mer o mer precision, men man rider ju inte enligt ett "program" hela tiden för det. I alla fall inte jag.

 

[axel]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Litet, säkert helt meningslöst, bifall kring bokstavsridning.

Jag är själv ingen tävlingsryttare (men SKA bli en dag! ), men tycker det är jättenyttigt att utnyttja bokstäverna och se hur svårt det är att faktiskt klämma in rörelser/moment vid förutbestämda bokstäver. Man fattar hur galet besvärligt det trots allt är med tävlingar - att sitta och lägga balansen rätt i hästkroppen innan jag lägger volten/whatever, det är visserligen inte lätt, men det är f*n så mkt lättare än att vara "tvungen" att lägga in volterna exakt vid vissa bokstäver.

Du tänker alldeles rätt. man måste se till att förbereda o bli klar ngn gång. Börja o sen komma ut där man har tänkt. Rida med precision o fokus.

De få gångerna som jag har fokuserat dvs tänkt igenom program inkl. var varje halvhalt ska läggas har det gått bra.
De andra- när man bara har fokus på att försöka komma ihåg vart o vad som ska ske- ger en avvaktande ridning o i värsta fall flera felridningar

Man har bara en chans i varje moment o det ställer krav på en att vara observant o ute i god tid.

 

[flashlight]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

De andra- när man bara har fokus på att försöka komma ihåg vart o vad som ska ske- ger en avvaktande ridning o i värsta fall flera felridningar

Aha, det ska jag komma ihåg om jag nånsin tävlar igen för det där har varit min "taktik" och det kan ju förklara varför det känns så bra på framridningen men blir pannkaka på banan

 

[fio]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Litet, säkert helt meningslöst, bifall kring bokstavsridning.

Jag är själv ingen tävlingsryttare (men SKA bli en dag! ), men tycker det är jättenyttigt att utnyttja bokstäverna och se hur svårt det är att faktiskt klämma in rörelser/moment vid förutbestämda bokstäver. Man fattar hur galet besvärligt det trots allt är med tävlingar - att sitta och lägga balansen rätt i hästkroppen innan jag lägger volten/whatever, det är visserligen inte lätt, men det är f*n så mkt lättare än att vara "tvungen" att lägga in volterna exakt vid vissa bokstäver.

Ja det tvingar ryttaren att snabba upp sin timing, hjälpgivning och bli klarare i sina signaler till hästen , att åka omkring en hel långsida för att göra en övergång ger absolut nada. Skulle man rida så hela tiden så skulle man aldrig komma vidare i varken sin egen eller hästen utveckling. Ridning handlar ju mkt om att snabba upp sin hjälpgivning och sina signaler till hästen det som kallas timing. Ju snabbare man blir i sin timing desto bättre ryttare blir man eftersom man minimerar (det populära ordet) brus.

 

[axel]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Ja det tvingar ryttaren att snabba upp sin timing, hjälpgivning och bli klarare i sina signaler till hästen , att åka omkring en hel långsida för att göra en övergång ger absolut nada. Skulle man rida så hela tiden så skulle man aldrig komma vidare i varken sin egen eller hästen utveckling. Ridning handlar ju mkt om att snabba upp sin hjälpgivning och sina signaler till hästen det som kallas timing. Ju snabbare man blir i sin timing desto bättre ryttare blir man eftersom man minimerar (det populära ordet) brus.

Jag har haft skitsvårt för transportsträckor- även om man FÅR göra små tempovä'xlingar inom ramen för t.ex arbetstrav.
Nej jag behöver att det händer saker snabbt- för att rida o inte börja lalla omkring

 

[jacko]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Ja, när man "snabbar upp" sin egen tajming/hjälpgivning som i ett dressyrprogram exempelvis - då börjar man ju närma sig iallafall en tiondel av hästens nervsystems snabbhet.

Det är lätt att man "fastnar" tycker jag i att vänta, vänta, vänta på att allt ska bli "perfekt" innan volten/öppnan/fattningen/övergången. (Och som vanligt, var jag slarvig och skrev "man" när jag menar "jag").

Jag tycker också att jag får upp ögonen för vilka grundstenar som måste läggas om/rätt/bättre när jag rider program. Om volten ska läggas vid A och jag gjort en kass hörnpassering, då kan jag ju glömma att volten blir harmonisk och flytande exempelvis. Ergo får jag upp ögonen för hur viktigt det är med hörnpasseringen. Råttan på repet, repet på grisen...

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Blir lite kompletterande utifrån Jacko´s svar:
Även här har det nog lite med prioriteringar att göra, vilken ordning snarare än vilket mål.
För jag upplever att jo, det ä en enorm skillnad mot ex. B-tränaren jag testade rida för - där var det benhårt att följa ridvägarna och trots allt så är det ju det som de lätta dressyrklasserna till stor del går ut på- kunna rida vägarna. Inget konstigt med det!
Att vara noggrann med vägar ser jag inte som något dåligt - tvärtom! Ju bättre man kan följa vägarna i övningarna man lagt upp, desto bättre kommer övningarna kunna utföras eftersom det ofta är utformat att man ska kunna styra varje ben hela vägen till att få det rätt placerat och därmed ge den effekt man är ute efter. (Som ex. längs en långsida - övergångar mellan öppna-förvänd sluta med mål att få bättre bärighet i ett bakben.) Men det är svårt att rida bra ridvägar när man faktiskt har kvalitet i det hela, eller börjar få! Det är jobbigt om inte styrkan finns och hästen egentligen är i ett "för bra" läge mot vad den skulle orka i den övningen, det är svårt eftersom det kräver mycket kvalitet i form av böjning och att klara hålla sin egen position rätt, när hästen inte får "stöd" av hjälperna på riktigt samma sätt (inramningen). Den finns där men måste i första hand utgå ifrån sitsen.
Det är jättenyttigt att ibland endast öva ridvägar och ta bort kraven på resten. Men när man ska göra en övning med ett specifikt syfte kan man ibland få tumma på vägen för att man prioriterar syftet. Som ex. om det i en öppna (pga diverse anledningar, ex. att böjningen brister eller min sits hamnar fel) flyter iväg inåt så hästen har för mycket vikt på innerbogen och är på väg att "falla in", då kanske jag inte hinner med att be framdelen stanna kvar eller hästen inte skulle klara att följa kommandot ändå inom samma steg. Om jag då helt sonika skulle flytta ut hästen igen på spåret, då blir det ju ändå ingen öppna förrän isf efter några steg till möjligtvis när man hunnit få allt på plats längs spåret igen. Istället kan man helt enkelt fortsätta där man är och om det nu blev lite innanför spåret eller in på en volt så fortsätter man placera framdelen utifrån bakdelen helt enkelt och i första hand återfå böjning och helst även få till den där öppnan man ville åt. Ibland så går syftet med övningen före helt enkelt.
Men sen är det såklart så att det där med vägarna blir lättare och lättare ju längre man kommit just för att man klarar av att hålla en bättre kvalitet och lägstanivån är högre (svagheterna inte lika tydliga). Så även med samma tänk skulle det ändå bli betydligt mer noggrannt för någon som kommit ganska långt jämfört med t ex en nybörjare. Och som sagt - det beror på vad man prioriterar, just då, ofta är vägen viktig men man kan ibland behöva gå över till "plan B" om det känns som att det långsiktiga resultatet blir bättre av det i just det läget.
(Inte heller något som skiljer mellan olika inriktningar, snarare olika träningsfilosofier i allmänhet! )

 

[jacko]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Jag vill också ha både och, precis som du. När jag lär mig något nytt behöver jag ju öva på det och öva på "perfektionen" (inom fnuttar eftersom det är ju utefter mina förutsättningar och begränsningar).

 

[mackan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Blir lite kompletterande utifrån Jacko´s svar:
Även här har det nog lite med prioriteringar att göra, vilken ordning snarare än vilket mål.
För jag upplever att jo, det ä en enorm skillnad mot ex. B-tränaren jag testade rida för - där var det benhårt att följa ridvägarna och trots allt så är det ju det som de lätta dressyrklasserna till stor del går ut på- kunna rida vägarna. Inget konstigt med det!

Nej de lätta dressyrklasserna går inte ut på att kunna rida vägarna, utan på att kunna uppvisa att hästen har styrka, bärighet och ekipaget koordination nog att kunna vara precisa runt sina rörelser, vilka då kan visas upp precist och inte lite närsom efter vägen. : )

 

[Solis]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Fast bara för att man är noga med vägar o rider med precision så innebär ju inte det att man slutför en övning så spårar ur, t.ex. om en öppna misslyckas, som du skriver. Då går man ur, hittar läget o börjar om igen.

Hur menar du med att hästen skulle vara i ett "för bra" läge?

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Heh, det ska erkännas att jag själv behöver påminna mig om att jo, det ÄR viktigt med vägar, framförallt så man inte plötsligt sitter där och "oj, hur hamnade jag här? jag skulle ju följa fyrkanten!" Så det är ändå guld att stundvis lägga fokuset till största del på vägen, upplever att det är bra för kusen också som då mer får slappna av från "resten" av kraven förutom det som krävs för att man öht ska kunna rida vägen på ett bra sätt. Blir lite mer fokuserad träning istället för skolor t ex eller mer avancerade övningar som ju eg. är en utveckling av ridvägarna och därmed nästan känns som överkurs om man råkat slarva när man tränat hemma och planerat för lite!
Men det blir ändå inte alls på samma sätt som för den "renodlade" dressyrtränaren. Om jag inte ska ge ram med stöd från hand och skänkel utan utgå ifrån sitsen, och jag inte hinner med att få till rätt placering och alla detaljer på plats i det läge det krävs desto mer för att det blir svårare (som i en vändning till vänster ex. där jag har lätt att hamna fel, och hästen är "lydig" nog att följa dom felaktiga hjälperna! ) då kan jag inte heller helt sonika vara där med yttertygel/ytterskänkel och "säga till" hästen att jo, du ska följa mitt spår. På dom flesta hästar kan man nog göra så, min skulle till slut bli jättegrinig för att han upplever att han blivit bestraffad när han gjort precis som jag sagt, eller helt enkelt inte fått rätt förutsättningar. Om man istället försöker så gott man kan men accepterar att ok, det här blev inte bra, men vi provar igen så får jag skärpa mig! (även om man faktiskt hade kunnat lägga till fler hjälper helt enkelt och varit övertydlig och lyckats "rädda situationen" vilket jag garanterat hade gjort om det var tävling! ) så blir det i regel bättre till nästa gång istället för att man råkar göra hästen negativ.
Man får försöka lära sig känna helt enkelt i vilket läge det ger något att förstärka, och hur det isf skulle gå att förstärka. Gör man det endast utifrån sitsen så kan det visserligen kännas krävande ändå, men då vet jag iaf när hästen är rätt placerad = har rätt förutsättningar.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Jag tycker att det optimala läget är när man har känslan av att ligga och balansera på gränsen. Du har böjning (om det är i ett läge man vill ha böjning då givetvis), du har avslappning/överlinje, på den nivå man klarar då. Man utgår ifrån ett bekvämt läge och sen tänjer man lite på vad man kan inverka med i princip bara sitsen och tanke (i praktiken kanske man lägger till ex. pulseringar i tygeln också men själva känslan ska vara att det utgår ifrån tanken - eg. sitsen/balansen). Oavsett om det eg. kommer ursprungligen från ryttaren och ridningen eller vad det beror på så har man ju alltså då inte ridit bättre än så innan. "På gränsen" räknar jag alltså i det här fallet vad hästens fysik klarar att följa med i med utgångspunkt från det "slappa" läget där hästen kanske fortfarande går lite snett och vill använda ena bakbenet mer men ändå med en rakriktad känsla eftersom det ändå är ok utifrån ekipaget böjningsmässigt (är hästen starkare i ett ben ex. så kanske det funkar när den får använda just det benet) och från den "kontakten" så experimenterar man med att flytta liiite i tyngdpunkt/egen höftvinkling för att placera yttepyttelite i taget till något som hästen upplever jobbigare eller ekipaget upplever svårare. För att sen stanna i det läge där det känns precis på gränsen att kuse klarar av att följa med utan att man skulle behöva lägga till större korrigeringar och riskera att tappa den där ändå utifrån ekipaget fina helheten/följsamheten.
Det är svårt att prata utifrån en känsla eftersom det inte är säkert att den förmedlas rätt, vi har ju alla så olika referensramar. Men är man i det läget när det känns som "på gränsen" av den kvalitet man klarar av, då kommer man helt enkelt inte kunna göra vad som helst utan att tappa den känslan. Sen är det såklart olika hur långt man kan gå, har man en väldigt bra grund redan så kan det säkert vara så att man kan hålla den känslan i väldigt mycket - det är ju det som är målet!
Man kommer ju onekligen inte kunna rida i det läget hela tiden, svårt att ta sig framåt då. Men jag skulle oftast hellre försöka behålla den känslan så länge som möjligt än bry mig så värst om det öht blev någon öppna eller inte (går inte riktigt att jämföra med exemplet jag skrev dock, för i det läget hade man ju redan fallit ur vare sig man ville det eller inte).
Återigen - det är möjligt att du och många andra tänker precis likadant utifrån "grundtanken" så att säga. Att avbryta och göra om tycker jag visserligen inte alls är det jag tänkte på i praktiken, men själva poängen blir ändå ungefär samma sak.

 

[Totola]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Det finns säkert fler tankar med det, ja!
Själv tycker jag dressyrprogrammen är toksvåra om man betänker att det är mååånga grunder som ska sitta mycket bra för att ens ta sig runt. Då tänker jag motsvarande att du skulle vara på minst LA-nivå egentligen för att ta sig igenom en LC! Och så är det ju inte. Men att "bara" göra en volt är ju absolut inte så bara om man förutom att hålla vägen i första hand prioriterar kvalitén/effekten av vägarna/rörelserna.
Som sagt - man börjar från olika håll och möts förhoppningsvis längre fram!