@Qelina, Först och främst, ingen här skriver de här sakerna till dig för att vara elaka, så jag hoppas du förstår att våra svar är för att vi är oroliga för dig. Och det gäller med allra största sannolikhet din bror och din vän också. De kommenterar för att de är oroliga för dig. Hade det varit så att du
hade gått upp i vikt hade de garanterat inte sagt något om det, utan bara blivit glada. Det är ju det de vill, att du ska bli frisk!
Tänk på den där niogradiga skalan du berättade om, på en skala 1-9 är alltså 4,5 medel och de allra flesta ligger nog däromkring och strax över. Du var en 2:a. Då är det ingen som tänker att du är tjock eller att du måste äta enorma mängder med mat, det är uppenbart att du inte är/gör det.
Jag håller även med de andra som skrivit om löpningen. Jag kan ta mig själv som ett exempel. Mitt mål är att börja jogga igen, kanske två dagar/vecka. Den rundan jag brukar ta är på mellan en kvart och 20 minuter, beroende på hur mycket jag måste gå av den. Jag hade definitivt varit svinnöjd med att göra det två gånger/vecka, kanske några promenader utöver det på
de andra dagarna och så hästen. Om man precis har börjat med något kan man inte jämföra sig med personer som redan hållit på i flera år. Och för din del känns det direkt skadligt att fortsätta med löpningen i den utsträckningen, om du inte drar ner ordentligt på promenaderna. Det är jättebra att du får endorfinerna av löpningen, men de dagarna hade det faktiskt varit bra om du hade nöjt dig med det och kanske bara varit ute och kissat hunden sen. Inte gått flera timmar utöver löpningen. Som
@LindgrenV säger (som dessutom verkar ha träffat dig IRL för inte alls speciellt länge sen?) så verkar ätstörningen ta mer och mer plats just nu, och då är det sämsta man kan göra att mata det.