Mineur
Moderator
Tack så mycket för er input hörrni, mycket nyttig läsning för mig. Mina funderingar och planeringar när det kommer till maten grundar sig helt och hållet i det att jag hela tiden tycker att jag är lite för kraftig och att jag tycker att jag måste kontrollera maten för att se till att jag inte blir rundare. Att bli rundare är sorgligt nog en av de värsta sakerna jag kan tänka mig, bara tanken ger mig mild panik.
Samtidigt är jag en gottegris av stora mått som lätt faller för frestelser, och eftersom att min kroppsbild inte förändras trots att jag tränar hårt så känner jag att det helt och hållet hänger på maten. Det är maten jag måste kontrollera för att förbättra min självbild, för att kväva de värsta tjockhetskänslorna, den värsta viktpaniken, och när jag då sitter här på söndagskvällen och klämmer på magen känns det som en fantastisk idé att skriva ett matschema för kommande vecka - dag för dag, mål för mål. Lättnaden jag känner när jag gör det går inte att beskriva, det är liksom som att jag för en liten kort stund får leva helt utan tankarna på hur stora mina lår är eller hur många kalorier jag äter, för en liten kort stund känner jag mig helt i kontroll över saker och ting, och det har blivit en skön tröstande vana. Å andra sidan så innebär det ju också att ångesten när jag frångår planen blir stor, så i längden är det förmodligen en jättedålig idé.
Även här är det dock mycket omgivningen som påverkar mig - jag får beröm och folk tycker att jag är duktig som planerar och kontrollerar min mat så hårt och då blir det liksom ännu mera prestige i det. Jag inser dock att ni alla har en bra poäng i det ni skriver och att gränsen mellan sunt förnuft och osunt tänkande är hårfin. Jag har därför lyckats avstå från att skriva matplan för veckan idag, och så hoppas jag på att jag kan sköta mig ändå samt att det blir en lite lugnare vecka på den psykiska fronten.
Ja herregud vad farligt det kan vara det där, och vad bra av dig att berätta hur det hela började för dig. Varje sådan berättelse är nyttig att höra tror jag, och personligen blir jag mer och mer vaksam på mig själv och mitt eget beteende ju mer jag hör om sådana här fall. Jag försöker också tackla tankarna och förebygga det osunda beteendet genom att prata, prata, prata med folk i min omgivning om sådant här. Jag skriver om det här, jag pratar om det med min pojkvän, jag diskuterar det med mina vänner och försöker på så vis hålla hjärnan sunt och logiskt tänkande. Jag utmanar mig själv och andra när jag hör/märker något som inte riktigt verkar friskt, och hoppas att det hjälper att hantera såväl nuet som framtiden.
) vecka som summeras såhär:
