Sommarföräldrar 2015

[Elli_J]

@superstar Jag har aldrig varit där runt midsommar men tror inte det är den värsta semester-trängseln då.

Det finns det mesta man behöver till bebisar, och lite till, så du lär hitta det du söker. Dock var det lite skralt med neutrala kläder. Det mesta var antingen tjejjigt rosa eller killigt blått.

 

[Amha]

Vi tänkte åka förbi Ullared under midsommarveckan då vi ändå är i närheten. Jag har aldrig varit där och har ingen längtan dit men tänker att det är bra att passa på... Frågan är hur mycket folk det kommer vara men vi går välja en dag med fint väder.

Hoppas på att hitta en babywatch och örontermometer samt lite förbrukningsprodukter som tvättlappar och blöjor. Annars har vi det mesta nu.

Tipsar om örontermometer från Braun. Gud vad jag älskar den prylen! Snabb och enkel nog för att jag ska kunna hantera den utan frågetecken (teknikblind) dottern är rätt snabb på att tempa sig själv med, haha.

@superstar Jag har aldrig varit där runt midsommar men tror inte det är den värsta semester-trängseln då.

Det finns det mesta man behöver till bebisar, och lite till, så du lär hitta det du söker. Dock var det lite skralt med neutrala kläder. Det mesta var antingen tjejjigt rosa eller killigt blått.

När jag var där 2013 var bebiskläderna för flickor resp pojkar satta på helt olika delar av våningen. Ganska knäppt enligt mig

 

[MM]

Tipsar om örontermometer från Braun. Gud vad jag älskar den prylen! Snabb och enkel nog för att jag ska kunna hantera den utan frågetecken (teknikblind) dottern är rätt snabb på att tempa sig själv med, haha.


När jag var där 2013 var bebiskläderna för flickor resp pojkar satta på helt olika delar av våningen. Ganska knäppt enligt mig

Det är dom fortfarande. Tjej och kill för sig en ganska bra bit ifrån varandra.
Men så har dom ju en tjejavdelning och en killavdelning. Vore väl dock bättre med en bebisavdelning? Det dom tycker passar tjej respektive kille kanske inte jag tycker gör det.

 

[superstar]

Just kläder har jag insett att vi har så det räcker och blir över tills vi vet kön så det blir inte så mycket med det ändå. Men skumt att ha det så uppdelat

Lång natt här, sovit halvrisigt med konstiga drömmar. Igår kväll hade jag nog en del förvärkar? Massa återkommande sammandragningar trots att jag bara satt still i soffan och plötsligt började de göra ont också. Hann bli lite nervös, sambon är borta i jobb Men det lugnade sig efter nån timme tack o lov.

 

[Mauen]

Ok, forts följer... Kan ändå inte sova, tankarna snurrar.

Efter förlossningen skulle ju moderkakorna ut. Jobbigt, mest för att man tyckte man var färdig, men fullt uthärdligt. Sen sys.... Usch!! Superberöringskänslig trots bedövning och lustgas. Tyckte hon höll på en evighet, men hon menade att det var normalt. Vad som inte var roligt var när hon höll på att klämma på mage och livmoder för att se att allt kom ut! Fick även sammandragningar som gjorde ont.

Tyckte själv att jag blödde mkt och ringde flera ggr och bad dem byta de stora blöjorna som jag blödde igenom hela tiden. Bm blev lite orolig, ledde till mer magknådning, AJ!!, och även en spruta som gav sammandragningar. Aj!! Var illamående. Morgonskiftet började, ny barnmorska.

Denna bm upplevde jag vara mkt mer förvirrad och inte alls så förtroendeingivande. Fortsatte blöda och bad om blöjbyte flera gånger. Hon tryckte också på magen, ve och fasa! Fortsatte klaga på att jag mådde illa. Hon ville jag skulle försöka kissa. På toa kom lite kiss och en större klump koagulerat blod. Bm nöjd. Mådde lite mindre illa, men det tilltog igen. Nu ville jag träffa mina barn! Inte sett dem sen förlossningen! Pga mitt mående skulle jag åka rullstol bort. Innan ville bm att jag skulle ta tre tabletter som skulle ge mer sammandragningar, smälta under tungan. In till barnen . Började nästan gråta när jag såg dem! Hann bara vara där några min innan jag började frysa och skakade okontrollerat i kroppen. De försökte hölja på mig värmefiltar etc. Intet hjälpte, hela jag hoppade av köld. Tillslut frågade jag själv om det var en biverkning av tabletterna och spottade, trots protester, utan det som var kvar av dem i munnen. Då kom barnmorskan som var dör när jag kom in dagen innan. Och utbrast; jag frågade ju om hon börjat få frossa när jag hörde att hon fått den medicineringen! Jättevanligt biverkning. De fortsatte med värme, inget hjälpte. Mådde pyton ! Den bra bm var inte nöjd, kollade min syremättnad i blodet. Låg!! Nu hämtade hon "min" bra läkare från min tidigare vistelse på sjukhuset.

Underbara människa!! Den läkaren är nog den mest förtroendeingivande människa jag vet . Nu blev det fart!!! Hon var INTE nöjd med situationen!!! Helt plötsligt jobbade 5-6 pers med mig. Hon tittade på mig. "Det här ska vi lösa Anna, jag tar hand om dig". Den förvirrade bm stod bara och mumlade om att det bara var en biverkning av medicinen. Hon och jag hade inte alls samma uppfattning om hur mkt jag blött. Läkaren gick på vad jag sa. Nu kollades något slags poängsystem där ens mående värderas mellan 1-10, siffran ska vara så låg som möjligt. Jag låg på 8. Parametrar är feber, syremättnad, blodtryck, puls, andning, medvetandegrad och kanske ngt mer. De satte dropp, flera olika antibiotika, febernedsättande (steg ganska snabbt) och säkert mer. Läkaren vill göra gynekologisk undersökning. Precis vad man drömmer om efter en förlossning..... Den förvirrade bm mumlade fortfarande om att det var en biverkning av medicinen.

Ok, fram med lustgasen igen. Fy vad ont det gjorde!!! Hon rensade och rensade. Stora blodkoagel i hela livmodern. Sambon satt och strök mig i håret. Här någonstans brast det för mig. Jag storbölade. Kändes så fruktansvärt att man tagit sig igenom hela förlossningen utan tårar och på bara lustgas och så blir det så här! Läkaren tittade på mig och tyckte jag plågats klart. "Vi söver dig och gör en riktig skrapning. Nu räcker det. Jag kommer göra det." In på operation och sövdes, himmelrike!! När jag vaknade kändes allt så mycket bättre! Hela kroppen var annorlunda. Efter det har jag mått rätt bra, och klarar mig på smärtstillande tabletter. Får även antibiotika intravenöst. Natten har varit bra, men tankarna har snurrat så jag har inte sovit så mkt.

Vad som känns tråkigt är också att jag missade hela första tiden med barnen. De ligger på neo, men mår jättebra. Sondmatas. Sambo. Har varit där mycket, matat och skött om. Igårkväll kunde jag för första gången ligga med dem på bröstet. Sån känsla! Nu ska jag försöka få träffa mina barn och känna mig som en mamma äntligen. Och få igång mjölkproduktionen.

Glömde jag säga, att just jag har fått de finaste barnen i hela världen?!

Nu hoppas jag att resterande av mina inlägg här ska vara problemfria och glada!!

 

[superstar]

Ok, forts följer... Kan ändå inte sova, tankarna snurrar.

Efter förlossningen skulle ju moderkakorna ut. Jobbigt, mest för att man tyckte man var färdig, men fullt uthärdligt. Sen sys.... Usch!! Superberöringskänslig trots bedövning och lustgas. Tyckte hon höll på en evighet, men hon menade att det var normalt. Vad som inte var roligt var när hon höll på att klämma på mage och livmoder för att se att allt kom ut! Fick även sammandragningar som gjorde ont.

Tyckte själv att jag blödde mkt och ringde flera ggr och bad dem byta de stora blöjorna som jag blödde igenom hela tiden. Bm blev lite orolig, ledde till mer magknådning, AJ!!, och även en spruta som gav sammandragningar. Aj!! Var illamående. Morgonskiftet började, ny barnmorska.

Denna bm upplevde jag vara mkt mer förvirrad och inte alls så förtroendeingivande. Fortsatte blöda och bad om blöjbyte flera gånger. Hon tryckte också på magen, ve och fasa! Fortsatte klaga på att jag mådde illa. Hon ville jag skulle försöka kissa. På toa kom lite kiss och en större klump koagulerat blod. Bm nöjd. Mådde lite mindre illa, men det tilltog igen. Nu ville jag träffa mina barn! Inte sett dem sen förlossningen! Pga mitt mående skulle jag åka rullstol bort. Innan ville bm att jag skulle ta tre tabletter som skulle ge mer sammandragningar, smälta under tungan. In till barnen . Började nästan gråta när jag såg dem! Hann bara vara där några min innan jag började frysa och skakade okontrollerat i kroppen. De försökte hölja på mig värmefiltar etc. Intet hjälpte, hela jag hoppade av köld. Tillslut frågade jag själv om det var en biverkning av tabletterna och spottade, trots protester, utan det som var kvar av dem i munnen. Då kom barnmorskan som var dör när jag kom in dagen innan. Och utbrast; jag frågade ju om hon börjat få frossa när jag hörde att hon fått den medicineringen! Jättevanligt biverkning. De fortsatte med värme, inget hjälpte. Mådde pyton ! Den bra bm var inte nöjd, kollade min syremättnad i blodet. Låg!! Nu hämtade hon "min" bra läkare från min tidigare vistelse på sjukhuset.

Underbara människa!! Den läkaren är nog den mest förtroendeingivande människa jag vet . Nu blev det fart!!! Hon var INTE nöjd med situationen!!! Helt plötsligt jobbade 5-6 pers med mig. Hon tittade på mig. "Det här ska vi lösa Anna, jag tar hand om dig". Den förvirrade bm stod bara och mumlade om att det bara var en biverkning av medicinen. Hon och jag hade inte alls samma uppfattning om hur mkt jag blött. Läkaren gick på vad jag sa. Nu kollades något slags poängsystem där ens mående värderas mellan 1-10, siffran ska vara så låg som möjligt. Jag låg på 8. Parametrar är feber, syremättnad, blodtryck, puls, andning, medvetandegrad och kanske ngt mer. De satte dropp, flera olika antibiotika, febernedsättande (steg ganska snabbt) och säkert mer. Läkaren vill göra gynekologisk undersökning. Precis vad man drömmer om efter en förlossning..... Den förvirrade bm mumlade fortfarande om att det var en biverkning av medicinen.

Ok, fram med lustgasen igen. Fy vad ont det gjorde!!! Hon rensade och rensade. Stora blodkoagel i hela livmodern. Sambon satt och strök mig i håret. Här någonstans brast det för mig. Jag storbölade. Kändes så fruktansvärt att man tagit sig igenom hela förlossningen utan tårar och på bara lustgas och så blir det så här! Läkaren tittade på mig och tyckte jag plågats klart. "Vi söver dig och gör en riktig skrapning. Nu räcker det. Jag kommer göra det." In på operation och sövdes, himmelrike!! När jag vaknade kändes allt så mycket bättre! Hela kroppen var annorlunda. Efter det har jag mått rätt bra, och klarar mig på smärtstillande tabletter. Får även antibiotika intravenöst. Natten har varit bra, men tankarna har snurrat så jag har inte sovit så mkt.

Vad som känns tråkigt är också att jag missade hela första tiden med barnen. De ligger på neo, men mår jättebra. Sondmatas. Sambo. Har varit där mycket, matat och skött om. Igårkväll kunde jag för första gången ligga med dem på bröstet. Sån känsla! Nu ska jag försöka få träffa mina barn och känna mig som en mamma äntligen. Och få igång mjölkproduktionen.

Glömde jag säga, att just jag har fått de finaste barnen i hela världen?!

Nu hoppas jag att resterande av mina inlägg här ska vara problemfria och glada!!

Nej, men fy vilken pärs du har gått igenom! Som du själv säger, när förlossningen ändå gått såpass bra och så ska det bli sådär efter? Så läskigt att känna att nåt är fel men att personalen inte fattar det (tänker på den sista barnmorskan). Tack o lov att rätt personal uppmärksammade dig sen.

Kämpa på, nu kommer det bli bättre! Njut av dina små mirakel! Kram!

 

[Amha]

Ok, forts följer... Kan ändå inte sova, tankarna snurrar.

Efter förlossningen skulle ju moderkakorna ut. Jobbigt, mest för att man tyckte man var färdig, men fullt uthärdligt. Sen sys.... Usch!! Superberöringskänslig trots bedövning och lustgas. Tyckte hon höll på en evighet, men hon menade att det var normalt. Vad som inte var roligt var när hon höll på att klämma på mage och livmoder för att se att allt kom ut! Fick även sammandragningar som gjorde ont.

Tyckte själv att jag blödde mkt och ringde flera ggr och bad dem byta de stora blöjorna som jag blödde igenom hela tiden. Bm blev lite orolig, ledde till mer magknådning, AJ!!, och även en spruta som gav sammandragningar. Aj!! Var illamående. Morgonskiftet började, ny barnmorska.

Denna bm upplevde jag vara mkt mer förvirrad och inte alls så förtroendeingivande. Fortsatte blöda och bad om blöjbyte flera gånger. Hon tryckte också på magen, ve och fasa! Fortsatte klaga på att jag mådde illa. Hon ville jag skulle försöka kissa. På toa kom lite kiss och en större klump koagulerat blod. Bm nöjd. Mådde lite mindre illa, men det tilltog igen. Nu ville jag träffa mina barn! Inte sett dem sen förlossningen! Pga mitt mående skulle jag åka rullstol bort. Innan ville bm att jag skulle ta tre tabletter som skulle ge mer sammandragningar, smälta under tungan. In till barnen . Började nästan gråta när jag såg dem! Hann bara vara där några min innan jag började frysa och skakade okontrollerat i kroppen. De försökte hölja på mig värmefiltar etc. Intet hjälpte, hela jag hoppade av köld. Tillslut frågade jag själv om det var en biverkning av tabletterna och spottade, trots protester, utan det som var kvar av dem i munnen. Då kom barnmorskan som var dör när jag kom in dagen innan. Och utbrast; jag frågade ju om hon börjat få frossa när jag hörde att hon fått den medicineringen! Jättevanligt biverkning. De fortsatte med värme, inget hjälpte. Mådde pyton ! Den bra bm var inte nöjd, kollade min syremättnad i blodet. Låg!! Nu hämtade hon "min" bra läkare från min tidigare vistelse på sjukhuset.

Underbara människa!! Den läkaren är nog den mest förtroendeingivande människa jag vet . Nu blev det fart!!! Hon var INTE nöjd med situationen!!! Helt plötsligt jobbade 5-6 pers med mig. Hon tittade på mig. "Det här ska vi lösa Anna, jag tar hand om dig". Den förvirrade bm stod bara och mumlade om att det bara var en biverkning av medicinen. Hon och jag hade inte alls samma uppfattning om hur mkt jag blött. Läkaren gick på vad jag sa. Nu kollades något slags poängsystem där ens mående värderas mellan 1-10, siffran ska vara så låg som möjligt. Jag låg på 8. Parametrar är feber, syremättnad, blodtryck, puls, andning, medvetandegrad och kanske ngt mer. De satte dropp, flera olika antibiotika, febernedsättande (steg ganska snabbt) och säkert mer. Läkaren vill göra gynekologisk undersökning. Precis vad man drömmer om efter en förlossning..... Den förvirrade bm mumlade fortfarande om att det var en biverkning av medicinen.

Ok, fram med lustgasen igen. Fy vad ont det gjorde!!! Hon rensade och rensade. Stora blodkoagel i hela livmodern. Sambon satt och strök mig i håret. Här någonstans brast det för mig. Jag storbölade. Kändes så fruktansvärt att man tagit sig igenom hela förlossningen utan tårar och på bara lustgas och så blir det så här! Läkaren tittade på mig och tyckte jag plågats klart. "Vi söver dig och gör en riktig skrapning. Nu räcker det. Jag kommer göra det." In på operation och sövdes, himmelrike!! När jag vaknade kändes allt så mycket bättre! Hela kroppen var annorlunda. Efter det har jag mått rätt bra, och klarar mig på smärtstillande tabletter. Får även antibiotika intravenöst. Natten har varit bra, men tankarna har snurrat så jag har inte sovit så mkt.

Vad som känns tråkigt är också att jag missade hela första tiden med barnen. De ligger på neo, men mår jättebra. Sondmatas. Sambo. Har varit där mycket, matat och skött om. Igårkväll kunde jag för första gången ligga med dem på bröstet. Sån känsla! Nu ska jag försöka få träffa mina barn och känna mig som en mamma äntligen. Och få igång mjölkproduktionen.

Glömde jag säga, att just jag har fått de finaste barnen i hela världen?!

Nu hoppas jag att resterande av mina inlägg här ska vara problemfria och glada!!

Åh vilket kaos! På Danderyd där jag födde förra gången kom de alltid in och bad att man ska göra en bedömning om hur det funkade på förlossningen. Gör de så där du är? Det verkar ju vara helt vrickade BM du träffade på innan de tog hand om dig.

Hur länge tror du bebisarna kommer ligga på neo? Har de familjerum på ert neo som ni kan flytta över till sen?

 

[TinyWiny]

Ok, forts följer... Kan ändå inte sova, tankarna snurrar.

Efter förlossningen skulle ju moderkakorna ut. Jobbigt, mest för att man tyckte man var färdig, men fullt uthärdligt. Sen sys.... Usch!! Superberöringskänslig trots bedövning och lustgas. Tyckte hon höll på en evighet, men hon menade att det var normalt. Vad som inte var roligt var när hon höll på att klämma på mage och livmoder för att se att allt kom ut! Fick även sammandragningar som gjorde ont.

Tyckte själv att jag blödde mkt och ringde flera ggr och bad dem byta de stora blöjorna som jag blödde igenom hela tiden. Bm blev lite orolig, ledde till mer magknådning, AJ!!, och även en spruta som gav sammandragningar. Aj!! Var illamående. Morgonskiftet började, ny barnmorska.

Denna bm upplevde jag vara mkt mer förvirrad och inte alls så förtroendeingivande. Fortsatte blöda och bad om blöjbyte flera gånger. Hon tryckte också på magen, ve och fasa! Fortsatte klaga på att jag mådde illa. Hon ville jag skulle försöka kissa. På toa kom lite kiss och en större klump koagulerat blod. Bm nöjd. Mådde lite mindre illa, men det tilltog igen. Nu ville jag träffa mina barn! Inte sett dem sen förlossningen! Pga mitt mående skulle jag åka rullstol bort. Innan ville bm att jag skulle ta tre tabletter som skulle ge mer sammandragningar, smälta under tungan. In till barnen . Började nästan gråta när jag såg dem! Hann bara vara där några min innan jag började frysa och skakade okontrollerat i kroppen. De försökte hölja på mig värmefiltar etc. Intet hjälpte, hela jag hoppade av köld. Tillslut frågade jag själv om det var en biverkning av tabletterna och spottade, trots protester, utan det som var kvar av dem i munnen. Då kom barnmorskan som var dör när jag kom in dagen innan. Och utbrast; jag frågade ju om hon börjat få frossa när jag hörde att hon fått den medicineringen! Jättevanligt biverkning. De fortsatte med värme, inget hjälpte. Mådde pyton ! Den bra bm var inte nöjd, kollade min syremättnad i blodet. Låg!! Nu hämtade hon "min" bra läkare från min tidigare vistelse på sjukhuset.

Underbara människa!! Den läkaren är nog den mest förtroendeingivande människa jag vet . Nu blev det fart!!! Hon var INTE nöjd med situationen!!! Helt plötsligt jobbade 5-6 pers med mig. Hon tittade på mig. "Det här ska vi lösa Anna, jag tar hand om dig". Den förvirrade bm stod bara och mumlade om att det bara var en biverkning av medicinen. Hon och jag hade inte alls samma uppfattning om hur mkt jag blött. Läkaren gick på vad jag sa. Nu kollades något slags poängsystem där ens mående värderas mellan 1-10, siffran ska vara så låg som möjligt. Jag låg på 8. Parametrar är feber, syremättnad, blodtryck, puls, andning, medvetandegrad och kanske ngt mer. De satte dropp, flera olika antibiotika, febernedsättande (steg ganska snabbt) och säkert mer. Läkaren vill göra gynekologisk undersökning. Precis vad man drömmer om efter en förlossning..... Den förvirrade bm mumlade fortfarande om att det var en biverkning av medicinen.

Ok, fram med lustgasen igen. Fy vad ont det gjorde!!! Hon rensade och rensade. Stora blodkoagel i hela livmodern. Sambon satt och strök mig i håret. Här någonstans brast det för mig. Jag storbölade. Kändes så fruktansvärt att man tagit sig igenom hela förlossningen utan tårar och på bara lustgas och så blir det så här! Läkaren tittade på mig och tyckte jag plågats klart. "Vi söver dig och gör en riktig skrapning. Nu räcker det. Jag kommer göra det." In på operation och sövdes, himmelrike!! När jag vaknade kändes allt så mycket bättre! Hela kroppen var annorlunda. Efter det har jag mått rätt bra, och klarar mig på smärtstillande tabletter. Får även antibiotika intravenöst. Natten har varit bra, men tankarna har snurrat så jag har inte sovit så mkt.

Vad som känns tråkigt är också att jag missade hela första tiden med barnen. De ligger på neo, men mår jättebra. Sondmatas. Sambo. Har varit där mycket, matat och skött om. Igårkväll kunde jag för första gången ligga med dem på bröstet. Sån känsla! Nu ska jag försöka få träffa mina barn och känna mig som en mamma äntligen. Och få igång mjölkproduktionen.

Glömde jag säga, att just jag har fått de finaste barnen i hela världen?!

Nu hoppas jag att resterande av mina inlägg här ska vara problemfria och glada!!

Usch vilka flashbacks jag fick när jag läste vad du har tvingats gå igenom Jag sitter här med tårar i ögonen nu. Stackare! Det där att personalen inte lyssnar är verkligen så illa.

Jag hoppas att du får massor av tid att bonda med dina underbara fina små barn och att du får må bra nu.

Kramar!

 

[Thera]

Ok, forts följer... Kan ändå inte sova, tankarna snurrar.

Efter förlossningen skulle ju moderkakorna ut. Jobbigt, mest för att man tyckte man var färdig, men fullt uthärdligt. Sen sys.... Usch!! Superberöringskänslig trots bedövning och lustgas. Tyckte hon höll på en evighet, men hon menade att det var normalt. Vad som inte var roligt var när hon höll på att klämma på mage och livmoder för att se att allt kom ut! Fick även sammandragningar som gjorde ont.

Tyckte själv att jag blödde mkt och ringde flera ggr och bad dem byta de stora blöjorna som jag blödde igenom hela tiden. Bm blev lite orolig, ledde till mer magknådning, AJ!!, och även en spruta som gav sammandragningar. Aj!! Var illamående. Morgonskiftet började, ny barnmorska.

Denna bm upplevde jag vara mkt mer förvirrad och inte alls så förtroendeingivande. Fortsatte blöda och bad om blöjbyte flera gånger. Hon tryckte också på magen, ve och fasa! Fortsatte klaga på att jag mådde illa. Hon ville jag skulle försöka kissa. På toa kom lite kiss och en större klump koagulerat blod. Bm nöjd. Mådde lite mindre illa, men det tilltog igen. Nu ville jag träffa mina barn! Inte sett dem sen förlossningen! Pga mitt mående skulle jag åka rullstol bort. Innan ville bm att jag skulle ta tre tabletter som skulle ge mer sammandragningar, smälta under tungan. In till barnen . Började nästan gråta när jag såg dem! Hann bara vara där några min innan jag började frysa och skakade okontrollerat i kroppen. De försökte hölja på mig värmefiltar etc. Intet hjälpte, hela jag hoppade av köld. Tillslut frågade jag själv om det var en biverkning av tabletterna och spottade, trots protester, utan det som var kvar av dem i munnen. Då kom barnmorskan som var dör när jag kom in dagen innan. Och utbrast; jag frågade ju om hon börjat få frossa när jag hörde att hon fått den medicineringen! Jättevanligt biverkning. De fortsatte med värme, inget hjälpte. Mådde pyton ! Den bra bm var inte nöjd, kollade min syremättnad i blodet. Låg!! Nu hämtade hon "min" bra läkare från min tidigare vistelse på sjukhuset.

Underbara människa!! Den läkaren är nog den mest förtroendeingivande människa jag vet . Nu blev det fart!!! Hon var INTE nöjd med situationen!!! Helt plötsligt jobbade 5-6 pers med mig. Hon tittade på mig. "Det här ska vi lösa Anna, jag tar hand om dig". Den förvirrade bm stod bara och mumlade om att det bara var en biverkning av medicinen. Hon och jag hade inte alls samma uppfattning om hur mkt jag blött. Läkaren gick på vad jag sa. Nu kollades något slags poängsystem där ens mående värderas mellan 1-10, siffran ska vara så låg som möjligt. Jag låg på 8. Parametrar är feber, syremättnad, blodtryck, puls, andning, medvetandegrad och kanske ngt mer. De satte dropp, flera olika antibiotika, febernedsättande (steg ganska snabbt) och säkert mer. Läkaren vill göra gynekologisk undersökning. Precis vad man drömmer om efter en förlossning..... Den förvirrade bm mumlade fortfarande om att det var en biverkning av medicinen.

Ok, fram med lustgasen igen. Fy vad ont det gjorde!!! Hon rensade och rensade. Stora blodkoagel i hela livmodern. Sambon satt och strök mig i håret. Här någonstans brast det för mig. Jag storbölade. Kändes så fruktansvärt att man tagit sig igenom hela förlossningen utan tårar och på bara lustgas och så blir det så här! Läkaren tittade på mig och tyckte jag plågats klart. "Vi söver dig och gör en riktig skrapning. Nu räcker det. Jag kommer göra det." In på operation och sövdes, himmelrike!! När jag vaknade kändes allt så mycket bättre! Hela kroppen var annorlunda. Efter det har jag mått rätt bra, och klarar mig på smärtstillande tabletter. Får även antibiotika intravenöst. Natten har varit bra, men tankarna har snurrat så jag har inte sovit så mkt.

Vad som känns tråkigt är också att jag missade hela första tiden med barnen. De ligger på neo, men mår jättebra. Sondmatas. Sambo. Har varit där mycket, matat och skött om. Igårkväll kunde jag för första gången ligga med dem på bröstet. Sån känsla! Nu ska jag försöka få träffa mina barn och känna mig som en mamma äntligen. Och få igång mjölkproduktionen.

Glömde jag säga, att just jag har fått de finaste barnen i hela världen?!

Nu hoppas jag att resterande av mina inlägg här ska vara problemfria och glada!!

Vilken pärs!! Hoppas ni får njuta nu då!

Tror ni inte sonen blivit magsjuk nu på morgonen?
Precis vad man önskar med 5 dagar till BF...

Eller 4 dagar blir det, sätts igång på onsdag klockan 8 om inget hänt innan, de vill inte att jag går över med mina levervärden.

Handsprit och klorin blir det nu!

 

[TinyWiny]

Vilken pärs!! Hoppas ni får njuta nu då!

Tror ni inte sonen blivit magsjuk nu på morgonen?
Precis vad man önskar med 5 dagar till BF...

Eller 4 dagar blir det, sätts igång på onsdag klockan 8 om inget hänt innan, de vill inte att jag går över med mina levervärden.

Handsprit och klorin blir det nu!

Handsprit hjälper oftast inte mot magsjuka utan det är att tvätta händerna noga med tvål och rinnande vatten under minst en minut och egen handduk som inte kommer i kontakt med den smittades handduk och att byta handdukar varje dag som gäller. Klorin däremot dödar magsjukebakterierna så använd det överallt som går! Håller tummarna för att varken du eller din man blir smittade och att sonen blir frisk fort!

 

[Mauen]

Här känns det ok nu. Har varit mkt med barnen på fm
Hur länge de ska ligga kvar vet vi inte riktigt, men nån vecka får vi nog räkna med. Vårt rum ligger bara några dörrar bort, så det funkar bra. Tanken är att de ska flytta in till oss dagtid inom kort.

Vet inte riktigt hur förlossningen utvärderas här. Egentligen tycker jag att själva förlossningen funkade bra, det var ju efter det var lite si sådär....

 

[Thera]

Och nu spyr jag också, perfekt timing...

Bara att hoppas att det inte drar igång nåt!

 

[Mauen]

Och nu spyr jag också, perfekt timing...

Bara att hoppas att det inte drar igång nåt!

Stackare!!! Hoppad det hinner gå över.

 

[Amha]

Och nu spyr jag också, perfekt timing...

Bara att hoppas att det inte drar igång nåt!

Åh, vilket skit!

 

[Rosen-Knoppen]

Och nu spyr jag också, perfekt timing...

Bara att hoppas att det inte drar igång nåt!

Åhhh nej!! Hoppas det går över snabbt!!!

Jag har fått sån enorm foglossning i framfogen. Helt fruktansvärd!
Tidigare har det suttit bak och jag tyckte att det kändes bättre, men nu har det flyttat fram och jag kan inte röra mig. Kan inte klä på mig själv, sätta mig upp när jag ligger ner eller ens gå mer än någon meter. Det känns som någon har tryckt upp en kniv i blygdbenet och vridit om!
Nu får det här vara över, orkar inte mer! Går in i v38 (37+0) på tisdag och bara tanken på att kanske behöva gå Typ 5 veckor till såhär, om jag skulle gå över tiden två veckor får mig att gråta som en liten unge!

 

[Amha]

Åhhh nej!! Hoppas det går över snabbt!!!

Jag har fått sån enorm foglossning i framfogen. Helt fruktansvärd!
Tidigare har det suttit bak och jag tyckte att det kändes bättre, men nu har det flyttat fram och jag kan inte röra mig. Kan inte klä på mig själv, sätta mig upp när jag ligger ner eller ens gå mer än någon meter. Det känns som någon har tryckt upp en kniv i blygdbenet och vridit om!
Nu får det här vara över, orkar inte mer! Går in i v38 (37+0) på tisdag och bara tanken på att kanske behöva gå Typ 5 veckor till såhär, om jag skulle gå över tiden två veckor får mig att gråta som en liten unge!

Har du provat att lägga dig på sidan och putta dig upp med händerna? Ibland funkar det, ibland inte. Var försiktig om det känns som om något är på väg i fel läge bara, har provat själv att försöka fortsätta sätta mig då med resultatet att jag inte kan ta mig upp alls för egen maskin. Inte värt. Är bebis fixerad? Om inte kan det bli bättre när den hamnar i startposition ordentligt. Lider med dig, det är pest, verkligen.

@Thera hur går det för dig?

 

[Thera]

@Thera hur går det för dig?

Jo, tack, kräkte sista gången vid 23 igår. Tappade 3 kilo på kuppen och är mest som en urlakad trasa.

Tack och lov satte inget igång i alla fall!

 

[Rosen-Knoppen]

Ja försöker sätta mig upp så men det känns ändå tungt och jobbigt och gör ont.
Bebis var inte fixerad sist hos barnmorskan men näst intill. Ska dit på tisdag så får vi se. Hoppas ju att han är det men känns inte så

 

[Thera]

Känner mig riktigt eländig ikväll, ligger mest och gråter.

Precis livrädd för igångsättningen på onsdag. Fortfarande helt urlakad efter maginfluensan och dessutom den satans förkylningen.

Har så ont i halsen att jag knappt kunnat dricka idag, som om jag inte redan var uttorkad efter maginfluensan. Tappade 3 kilo i vätska, kisset är så koncentrerat att det är brunt. Orkar ingenting.

Undrar vad som krävs för ett snitt? Känns som om varken min kropp eller mitt psyke fixar detta under dessa förutsättningar...

 

[superstar]

Känner mig riktigt eländig ikväll, ligger mest och gråter.

Precis livrädd för igångsättningen på onsdag. Fortfarande helt urlakad efter maginfluensan och dessutom den satans förkylningen.

Har så ont i halsen att jag knappt kunnat dricka idag, som om jag inte redan var uttorkad efter maginfluensan. Tappade 3 kilo i vätska, kisset är så koncentrerat att det är brunt. Orkar ingenting.

Undrar vad som krävs för ett snitt? Känns som om varken min kropp eller mitt psyke fixar detta under dessa förutsättningar...

Alltså, "bara" din fysiska kondition gör ju att de borde antingen skjuta på igångsättningen ett par dagar eller göra kejsarsnitt i stället. Lägg till din oro så borde det inte vara så mycket att diskutera tycker jag... Vet du var du ska vända dig? Känns son du behöver få rodda i det här i morgon!

Oavsett så är bebisen snart hos dig! Stor kram!