Lite OT men jag har sådan ångest just nu. Skulle träffat en kompis ikväll men hon ställde in utan att förklarar varför, jag trodde direkt att det berodde på något jag gjort eller sagt men vad jag vet så hade vi jätte mysigt sist vi sågs. Försökte tänka ut vad jag gjort fel men det enda jag kan komma på är att jag är sjuk, att hon inte orkar umgås med någon som har så mycket problem som mig. Men sist vi träffade pratade vi typ inget om några problem alls utan åt, tittade på TV och pratade om allt möjligt och hon har bett mig att prata med henne om svåra saker för att hon vill ställa upp, att det gör henne glad när jag litar på henne och hon kan hjälpa till. Frågade rakt ut om det berodde på mig men då skrev hon att det blivit för mycket ett tag och att hon behövde isolera sig. Från mig då eller? Är jag så jobbig att umgås med? Eller hade det inget med mig att göra? Jag fattar ingenting och självhatet bara gror i mig
Jag känner mig som världens ensammaste person som ingen kan gilla, som inte ens kan äta normalt och som bara mår dåligt. Har en massa dumma tankar och måste tvinga mig själv från att inte göra om de där dumma sakerna jag gjorde för två veckor sedan.
Idag blir det ca 2,5 timmes promenad, städning av lägenheten och plugg.
Klippte mig också kom jag på, frisören frågade hur gammal jag är, när jag svarade att jag fyller 27 om två veckor blev han super förvånad, han trodde jag var 18-19 max
Folk brukar tycka att jag ser mycket yngre ut än vad jag är men så mycket? Blir positivt om jag blir gammal, kommer se ut som 50 när jag är 60 super bra ju. Problemet just nu är bara att jag inte kan se mig själv i någon form av framtid. Fast det var lite roligt att han gissade så totalt fel på åldern